Elias mår inge vidare

Elias vaknade med kraftig näsblod och kände sig helt matt. Idag orkade han inte gå till skolan alls.
Morris har varit dålig sen i helgen. Började med kräkningar och sen har han fått blodiga diareer. Vi har vart oroliga så klart och fått ringa vår superbraiga veterinär Eva. Idag sa hon att vi var tvungna att åka iväg med honom till Dalbyveterinärerna. Tur var det. För den veterinären vi träffade sa att Morris troligen fått en infektion. Har man fått pancreatit så störs den normala floran och får lättare baskellusker i magen. Ordination Penicillin och lera som han ska ha i 10 dagar. Jo, du läste rätt. Lera. Veterinär Erik berättade en spännande historia att det var några som studerat papegojor som åt lera och sedan några giftiga frukter och det var just den här leran som var läkemedel mot giftet. Spännande. Diarsanyl. Jag berättade att Morris är en speciell hund. Elias hund. Så han är extra viktig. Erik skrev ut 2 uttag på penicillinen till Morris.
När jag kom hem mötte Elias upp i dörren. Han såg helt ledsen ut och frågade vad veterinären sagt. Han trodde inte att beskedet skulle vara så bra som det var. Jag sa genast att Morris skulle bli bra. Elias blev överlycklig! Det såg ut som om jag tagit bort ett ton sten från hans axlar och han riktigt andades lugnt igen.

Antons konfirmation

Idag har det varit en strålande dag! Solen har visat sig från sin bästa sida och värmen har kommit tillbaka.
Beatrice och jag har grävt och städat lite i det lilla man kan kalla vår trädgård. Nu ska vi fixa kökslandet = plantera gräslös, rosmarin och en rabarba. En "nysatt" vinbärsbuske finns redan. Sen är den platsen fylld. I morgon ska vi kämpa med att lägga plattor i förrådet - förhandssuck!

Efter det blev det en tur till Esarps kyrka.

Anton konfirmerades.

Det var en konfirmation med bara killar. Men Anton ser glad ut ändå.

Storebror Anton med sina syskon Elias och Beatrice. Man kan nästan se hur solen bara strålar...

Efter kyrkobesöket blev det god mat hemma hos Antons mormor och morfar i Genarp i sällskap med Antons släkt och deras vänner. Bål med tilltugg, middag och tårta. Anton fick en massa pengar av de flesta, ett blingbling kors halsband av sin mamma, en kokbok och Kosta Boda glas och skål - mine- av oss, en superfin fotobok av sin gudfar med bilder från födslen och fram till nu, en flagga mm.

Här ser Anton lite trött ut. Undra om det var jobbigt att bli konfirmerad? Elias han gillar att busa med sin storebror trots att han har sin dagliga näsblod - även här vid matbordet...

Här är Anton med sin mamma & pappa.

En härlig och trevlig dag på alla sätt och vis. Nu hoppas vi att vi kan vi se fram emot att Anton ska kunna laga kulinariska rätter med hjälp av den kokboksbibel han fick av oss.
Tack Ingela, Lena och Kjell-Åke!

När vi kom hem ville Bea tvunget ut igen och städa lite till. Men en bild på henne i Louises sjömansklänning fick det bli innan hon hoppade i andra kläder.

Förvirring på akuten

Elias var och tränade med sitt handbollslag igår. Det gick så bra! Han orkade med det mesta på träningen. Han var verkligen nöjd. Bea tycker det är kul också och hänger med så ofta hon "får". Hon bara längtar till hon kan hänga med tjejlaget. Lugi f-01. Men det blir! Vi kom fram till att Elias behöver lite nya träningskläder. SÅ det ska vi fixa i morgon, om inte mitt jobb drar ut på tiden tills affärerna stängt...
På tal om mitt jobb... Idag var det dax för vaccinering av 6:or. Tjejerna först. Det gick galant. Sen var det killarnas tur. Kille 4 i turordningen fick en kraftig allergisk reaktion - så jag fick i honom en massa finfina mediciner & ringa efter en plingplongtaxi in till barnakuten. När vi kom in på akutrummet stod en onkologläkare där och tog emot oss tillsammans med killens mamma. Läkaren tittade på mig, tittade på killen, tittade på mig, tittade på killen - sen sa jag "nej". ...-"Nej" sa han då. Klart att han inte hängde med. Han förväntade inte se mig med en annan kille. Han var nog glad att det INTE var Elias, Bea eller Louise. (Vet inte om han från början visste vad jag arbetade med). Så det blev en liten förvirring. Jag var bara så glad att killen jag hade med mig mådde över förväntan bra eftersom jag och Anna-Lena tagit hand om honom enligt konstens alla regler så han mådde klart bättre och så klart att det INTE var något av mina egna barn som åkt denna fina plingplongtaxi. Innan jag åkte hem från jobbet strax innan sex ringde jag mamman till killen. Hon var så glad att vi tog så väl hand om killen och sen berättade hon att läkaren berömt oss för ett proffsigt omhändertagande. Slutet gott - allting gott. Skönt!

Elias mår riktigt bra.

Elias har mått bättre än på evigheter. Liksom Bea. Det är så härligt så det är knappt sant. Han och Bea har cyklat till och från skolan varje dag - precis som vilka barn som helst. Man blir sååå himla glad för varje dag som de mår bra. Varje dag tänker jag på vilken fantastisk dag det är och varje dag minns jag hur det var för 1 år sen. Så man är inte lite tacksam! Varje dag är en gåva! Barnen är en gåva! Tack!
Chrille mår inget vidare och har fått en infektion i magen. Så han har varit en vända på akuten och fått öppna magen. Peincillin Herracillin och nu kommer en distriktssköterska och måste ta hand om såret. Men det blir bättre för varje dag...hoppas vi.
Men även solen har sina fläckar. Orken är inte i topp - än. Det tar mycket kraft att jobba för fullt och sköta allt i hemmet. Jag har ju lite annat för mig också med barnen och barncancerföreningen. Just nu bara längtar jag till att umgås med vänner och att få kraft till att påbörja att få ordning här hemma. I hela huset är det bygghögar och byggröra. Följt av otapet på Louise rum. Snart - hoppas på mycket snart ska orken infinna sig så vi kan få ordning "på torpet". Men sen är det ju också så att trots att röran tar mycket energi, så har ens värderingar om ens vardag omprioriterats. Det är lite dubbelt. Men det hade varit fint om det en dag de facto kunde bli just det - fint.

Pappa hemma igen!!

Ja, nu var man hemma igen efter kortare besök på "världens bästa avdelning".
Jag har aldrig blivit så positivt bemött på ett sjukhus. All världens rosor till personalen
och för er som inte gillar eller är lite lätt allergiska så får ni välja vad ni vill!
Jag tackar er alla för en underbar tid.

En härlig dag i skogen

I morse letade vi reda på adressen till var det skulle vara tävlingar i slädhundsdragning i Höör. Karin D bror skulle tävla och jag tänkt överraska barnen med nåt kul - för en gångs skull. Isabelle som vi skulle fira att hon fyllt 10 år och hälsa på blev lite klurigt....men vi bestämde istället att hon hängde med oss. Så hennes mamma Karin A väckte henne och raketfrukosterade och körde henne hit i 190 knyck. Presenten vi köpt till henne öppnades med vantarna på - så bråttom hade hon. Sen ringde vi hit Hannes också och sen körde vi iväg. En bil lastad med goa barn. Louise stannade hemma (vilken miss).
Lite vilse hamnade vi innan vi hittade rätt i skogen. Stod och pratade med en av funktionärerna och hörde om dessa hundar, Siberian Huskys. Såg hur de svischade förbi genom skogen i väldig fart när de drog div. olika cyklar. Sen kom en bil och sa att det skulle vara litet uppehåll och att han skulle till starten några kilometer bort. Vi fick lifta med honom och alla barnen hoppade in i bagageutrymmet. Hans fru såg klart förvånad ut när vi kom. Sen hittade vi Karin, Hanna, Emma, Sverker och resten av släkten och så klart hundarna. Vi satt i det finfina vädret och bara mös och fikade mitt bland hur många hundar som helst. Sjöng gorde vi för både Hanna som fyller 19 år i morgon och Isabelle och några hundar. När tävlingarna var över fick barnen åka på flak efter en fyrhjulingsmotorcykel och plocka ner alla skyltar. Gissa om de mös och hade kul!!!

På väg hem igen blev det ett snabbt stopp på Bilema och inhandla middag. Vars en korv till barnen blev det också.
Väl hemma byggdes det koja och killarna spelade. Bakade en tårta till Isabelle. Karin kom och Hannes pappa och Yvonne kom. Sen blev det en sångstund till för Isabelle.
En härlig dag med bara solsken. Såg tom vitsippor som precis börjat slå ut i skogen. Är inte det det bästa man kan se en vacker vårdag? Glada barn och en dag som försvann ur städandets måsten. Toppen!

Lugnt läge

Elias gick i skolan både torsdag och fredag. Tyckte det var lite jobbigt att samla sig och komma iväg, men allt gick bra. Klagar lite på att han har ont i kroppen emellanåt. Hannes som han också smittade med halsfluss är nu på benen igen. Så de leker och har så roligt.
Igår körde vi och hälsade på Chrille. En liten sväng in om Höganäs och Helsingborg hann vi också med. Men när vi väl var på väg hem kände vi hur matta vi blivit och köpte med oss en pizza hem. Sen blev det soffläge för oss tjejer och Elias sprang in till Hannes.
Oj, vad härligt det är med våren! Man blir helt glad av solen och alla underbara blommor som man ser överallt. Igår fylldes väggrenarna av tussilago.

Behandlingen har startat igen. Chrille på bordet

Elias hade feber i går kväll och blev orolig över mailet med sin ordination. Tyckte det var lite mycket att ta. Stressade upp sig av det. Mår illa av dem och blir hängig. Så vi fick ha ett litet samtal kring detta.

Ordinationen denna veckan: 14

MTX à 2,5 mg	9½	I kväll tisdag
Puri-nethol à 50 mg	1½	Dagligen

Hb	112
Vita	3,4
Neutrofila	1,3
Trombocyter	129

I morse är första dagen på Chrilles riktiga tillfrisknande. Har lite ont i magen eftersom det var denna vägen man valde att gå in. Men det är inte varje dag han får en ny diskmaskin. Nu kan han bara bli bättre för varje dag.
Solen har skinit i sin fullaste glans och vädret har varit helt underbart.
Barnen har stoppat sin penicillin i sig och lekt hela dan - när de väl vaknade. Sov till nära halv 12.
Lite besök av Eva och Urban innan barnen träffade deras psykolog. Hon var så nöjd med dem att hon ansåg att de inte behövde boka fler tider just nu. Elias panikångest, har vi strategier för och vi kan hantera dem och de blir lättare allt eftersom. Bea - hennes blodsocker är ... hör och häpna ... det är knappt man vågar säga det.... BÄTTRE! Det är inte helt galet högt utan nu äntligen har vi i princip fått ner det. Några höga värden på 15+ om dagen är klart bättre än 21+. Så sakta men säkert blir det bättre. Nu kan hon tom bli låg flera gånger om dagen.

Penicillin

I fredags kom morbror Mats och hans söta flickvän och käkade lite påskmat.
Sen i lördags så klubbades jag ner av samma baskellusker som Elias haft och jag har blivit hur ynklig som helst. Halsont, hög feber och rösten har försvunnit. Chrille har fått föra min talan sen dess. Viskväser fram de få orden jag kan få fram. Påbörjade penicillin precis som Elias.
Och idag... då klagar Bea på att hon har ont i halsen... så efter att Chrille ringt runt hur länge som helst och sjukvårdsrådgivningen meddelat att det var för många som ringde lyckades han till slut få tag i nån som skickade hit en läkarbil! Det visste vi inte ens om att det fanns. Men de kom efter några timmar och saken var biff. Penicillin där med.
Det var så ytterst länge sen jag var så här sjuk och knappt orkar vända mig i sängen. Tänker då på Elias (och alla de andra cancersjuka barnen) och allt de står ut med dag ut och dag in. Och inte klagar de heller. De gånger de mår ok och ska in och få en högdos - vet att "nu" kommer man må dåligt på så många olika sätt. Hela kroppen tar stryk. Vilka kämpar de är! ...Jag tackar Gud att jag inte har cancer! Tack! Tack för att jag bara drabbats av en enkel halsfluss som kommer gå över om några dagar. Tack kära doktorn som skrev ut penicillinet som redan börjat sänka min höga feber till under 39 grader.
Nu ska vi bara hålla tummarna att inga fler blir sjuka i familjen. På tisdag ska Chrille ladda för sin operation.

Påskfikor

Elias bakade en kladdkaka med glasyr och dekorerade med påskgodis och färska jordgubbar. Fixade ett litet påskägg. Sen körde vi iväg. Bea hängde med. Elias skulle överraska läkaren som vakat flera dagar över Elias - först när han blev ursjuk i blodförgiftning och hamnade på avdelning64 och sen förra påsken. Han hade storstädning hemma och blev jätteglad och propsade på att bjuda på kaffe och juice. När vi körde därifrån sa Elias att alla läkarna på 64:an är världens bästa. Det skulle jag hälsa dem.
Väl hemma så lastade vi bilen med 2 stora påsktårtor och finfina påskpåsar med godis. Sen mötte jag upp Kjerstin från receptionen. Vi satte oss sen och fikade med 64:an och pratade lite med folket där en stund och delade ut godispåsarna. Träffade några läkare och pratade om förra påsken. Elias "förste doktor" berättade hur han minns hur illa det verkligen var då. Hur glad han var att Elias mår så bra nu. En kille fanns kvar sen Elias låg inne, men annars var det nya barn. ...En var säkert ny "för dagen" eftersom pappan visades runt var allt fanns.
På kvällen påbörjades tapetseringen av lilla toaletten - som vi inte ens sett sen vi flyttade in för snart 2 år sen. Den har varit helt igenbommad. Självaste toaletten har stått ute under tak hela vintern. Snaaart ska vi ha en toa till, så Chrille kan ha sin egna handikappanpassade lilla vrå.