Bea hamnade på intensiven

Nu när det är lov sover vi "bunke" i min säng. Dvs 2 barn, två hundar och så jag = trångt! Jag sover med "ett öga öppet" och är uppe med tuppen. Elias kom upp och sen vid halv tio hörde jag att Bea grät. Jag frågade vad det var så sa hon svagt att hon inte mådde bra. Jag rusar in och tror att hennes blodsocker är lågt. Då säger hon att hon inte vet var hon är. Jag blir lite stressad och tänker att sockret är megalågt. Men det låg helt perfekt på 4,5. Tog ketoner som var helt 0,0. Alltså inget som hade med diabetesen att göra. Sen skrek hon högt att hon hade ont i huvudet. Jag tog upp henne och då sa han att hon inte kunde se nåt. Började ulka så jag fick bära in henne till toaletten, Där kräktes hon rakt ut. Såg inget och visste inte var hon var. Sen tappade hon medvetandet och visste inte var hon var och vi fick hjälpas åt att hålla henne medan jag ringde efter Christer. När han kom nån minut senare rusade jag in med henne i bilen i bara pyjamas. Trodde kanske det kunde vara en hjärnhinneinflammation. Vi rusade in med henne till akuten där hon hamnade på akutrummet. 2 läkare och flera sköterskor tog hand om henne. De tyckte också hon såg dålig ut. Narkos tillkallades. Fick en nål direkt, dropp och kopplades upp till övervakning. Fick en 4 dubbeldos alvedon och värsta bredspektra antibiotikan, 2 g Claforan iv. Läkarna ville inte ta några risker att det kunde vara en hjärnhinneinflammation. Läkaren sa att den kom att göra verkan inom 3 minuter mot ev. bakterier. Sen en urakut CT-skalle. Båda läkarna följde med. När den var klar hamnade hon på barnIVA. Bea märkte nog inte myckat alls av allt som hände henne. Hon var i princip medvetslös. När jag skulle ringa hem till Elias & Louise träffade jag på Karin på dagvården. Hon hängde med upp. Efter en stund fick vi liv i Bea och hon såg att det var Karin. Skönt. När klockan var ca 14.30 var Bea fortsatt "stabil" och fick komma ner på avdelning. Men hon bara sover djupt djupt och kräks därimellan. Så har jag lämnat henne för ikväll. Christer stannar där i natt. Sista budet ikväll är att det kanske är ett extremt kraftigt migränanfall - eftersom alla prover man tagit är helt bra. Och ingen feber. Men hon får ändå Claforan igen nu.
Ska det ALDIG ta slut med detta elände? Hur kan det vara att barnen gång på gång blir SÅ dåliga???? Snart börjar jag undra om det ligger en förbannelse över oss.