Änglaverkstad a la Lugi?

Denna 1:a advent stod i pysslets tecken. Lugi P99 hade matcher - som vanns igen. Efter detta dök ett härligt Lugigäng in för att hjälpa till att få ihop lite förtjusansfulla änglar. Det blev den ena finare än den andra.

Flitiga som myror!


Åsa har koncentration på hög nivå.


Precision? Ola kämpar för att få ihop den allra originellaste.

Figge ser och lär innan han fick ihop vad han själv benämnde som en flöteängel...

Trevligt och mysigt! Glögg och pepparkakor varvades med pärlor och vingar...



Vi lyckades övertyga allihop att de skulle stanna på pizza från Aptitens pizzeria. Innan det var fotbollmatch mellan Real Madrid & Zlatan.

Nicklas, Linus och Simon, Chrille och Louise mumsar på de godaste pizzorna.

Bea, Filip, Elias, Nicklas och Linus.

Elias hade sin absolut piggaste dag och barnen lekte hej vilt hela kvällen och hade precis hur kul som helst.

Mer än tusen tack kära kära Lugifans för all änglahjälp!

Änglaverkstad på söndag?

Alla Ni som har lust och en stund över på söndag är välkomna att komma och snurra änglar, så vi kan sälja dessa och lämna vinsten till Barncancerföreningen Södra.

Tänkte att klockan 12 kan bli bra. Jag bjuder på pepparkakor och kaffe.
(Om Ni har glöggmuggar, så ta gärna med några - dessa är bra att ställa dem i innan man snurrar på "kroken").
Det vore lite bra om jag kan få ett hum om vems om kommer, så jag kan förbereda.

Varmt välkomna!





(Den kostar 100kr/st om man är intresserad av att köpa den + ev. fraktkostnader).

Det finaste mail!

Ikväll fick jag ett så urgulligt mail av en så fin person, Christel Stävås, att jag bara är tvungen att dela med mig av det. Tusen gulletack!!
Kopiera länken i en ny flik!

http://www.tackfilm.se/?id=1259162259390RA86

Elias mår bra, men Bea dåligt.

Det har nu gått flera dagar som Elias mår sååå bra. Ingen kan vara gladare än vi!!! Han orkar mycket mer än vad han brukar göra - och vi undrar hur pigg han skulle vara om han inte hade några cellgifter alls.
Kvällarna är kluriga. Elias bara kan inte komma till ro. Har svårt för att lägga sig. Känner sig pigg, men vet att han måste komma i säng. Somnar ibland så sent som 1. Kan inte lägga sig själv. Provar varje kväll, men han måste hålla oss...mig i handen när han somnar. Tänker mycket på vad som har hänt och vill att allt ska vara över. Längtar till att bara få leva ett vanligt liv med kompisar och skolgång.
Bea däremot mår inte alls bra. Hon är nu inne på sin 3:e vecka med skyhögt blodsocker som vi inte lyckas få ner. Samtidigt som hon inte vill äta. I princip vägrar äta och har huvudvärk och mår tjyvens. Vi har tät kontakt med hennes läkare och tar blodsocker varannan timme hela dygnet runt - så nu är vi helt slutkörda. Att gå upp på natten så ofta är rena rama tortyren. Man måste - om man nu somnat - vakna, ta fram blodsockerapparaten, tvätta fingret, sticka, analysera svaret - högt= hur högt? - ta ställning till vad man ska göra åt det - ge extra insulin?- oron över det höga svaret - ska hon hamna i koma? - läkaren säger att vi nu de senaste 3 nätterna inte ska ge extra insulin = extra oroligt - somna om med den oron för att sedan vakna och göra om proceduren igen - somna om = hur då??? Dagarna och nätterna är ett virrvarr av trötthetstöcken och blodsocker. När man skulle kunna sova - då bara går det inte att somna. Hur jobbigt är inte det!?
Mitt i all denna röra är det problem med Louises skolgång där skolans interna "borde finnas rutiner" inte finns, så vi måste ringa rektorn och klaga. Tydlingen o-koll på viktiga saker. Som exempel; Hennes lärare säger sig inte känna till att Elias har cancer - trots att Louise har berättat det - trots att vi vid flertalet gånger informerat skolan om hur vår situaion är. Hur ointresserad får man vara som lärare?
Summa summarium. Det är rena rama snurren

Barnen har mjölkrig

Man har inte roligare än man gör sig! Barnen skulle göra egna hemmagjorda mjölballonger. De blåste lite i dem för att få i mer - då sprutade det mjöl ur ballongerna och Elias och Bea skrek av skratt. Det hela spetsades på och slutade i mjölkrig som blev lite roligare och roligare...


En tratt, ballong, mjöl och en pinne. Sen kan man göra sin egna hemmagjorda mjölballong.

Fina eller?

LUGI träning

Pigge Elias ville så klart gå på handbollsträningen och kolla lite. Glad och lycklig för att ha varit där. Fick stå lite i mål, vara boll Kalle och kasta lite.

Skolan gör Elias PIGG!

Elias var trött på morgonen. Har svårt för att somna på kvällarna. Tänker mycket på sin situation och vad som hänt honom. Han har inte riktigt allt klart för sig - han var för dålig för att veta. Ville inte gå till skolan på sjukhuset. Orkade inte sa han.
Men sen ringde Anton ifrån klassen. Då blev han lite mer på G. Kopplade upp sig med sin skype och både ljudet och bilden var inget vidare. Eftersom Elias prover var så bra i måndags så tänkte vi att det kunde vara ok för honom att gå dit en sväng. Elias fick i sig frukosten i 190knyck och sen körde pappa dit honom.
Vi "bråkade" med Bea och hennes blodsocker och ätande och gjorde vårt bästa för att få lite undanplockat.
Bea och jag skulle åka och hämta Elias efter skolans slut, men ikke. Elias sa att han blivit så pigg av att gå i skolan. Elias hängde med sina kompisar till byggen. Gick hela vägen dit.
När jag lite senare kom för att hämta Elias för andra gången på byggen, satt alla och spelade godisbingo och hade så mysigt. Man riktigt kände att Elias bara njöt i mängder. Kompisarna pratade med honom och Elias med dem som om de inte varit ifrån varann alls. Kan det vara bättre? Susanne på Byggen minns hur hon levde samma liv som vi när hennes dotter hade leukemi (idag frisk).
När vi svängde in på gatan så frågade Elias vem bilen var som var parkerad utanför vårt hus och jag sa att det var Catarina som skulle hämta lite änglar. "Dessa änglar!" Men så kom vi fram till att det är ju väldigt kul med dem. Tänk så mycket glädje de skänker. Dels till dem som bär dem och dels till barnen på avdelningen (tror vi i alla fall). Sen får vi lära känna nya fantastiska vänner på detta sätt. Underbart!

ÄNGELholm

Idag hade Elias en tid till käkkirurgen. Väl där så var tiden fel. Men, det är ingen ko på isen - det får bli en annan dag. Sen var det äntligen dax för Chrille och träffa ryggspecialisterna i Ängelholm. Bea och jag hoppade av i Helsingborg på Väla shoppingcenter medan Elias följde med pappa och höll honom i handen. Bea fick en känning och fick en glass medan vi väntade på att de skulle komma tillbaka. Sen gick vi på restaurang IKEA. Båda barnen åt köttbullar med god aptit.
Han fick bästa möjliga vård där och träffade fler i ryggteamet och ska snart tillbaka igen. Elias mår ytterligare lite bättre. Han är matt men inte helt liggandes.
Beas blodocker är totalt katastrof! Det är i princip 22+ i princip hela tiden - trots att vi pumpar i henne insulin för jämt. Sen vips ner på 2 för att hoppa upp igen "på ingenting" alls. Hon mår inte så bra. Huvudvärk och ont i magen. Massor av stick i fingrarna och massor av sprutor dygnet runt. Nu för vi journal över ALLT hon stoppar i sig och gör hela dygnet. Hur vi ska få ordning på detta är en gåta. Det börjar bli lite väl obra.

Legopolisflygplan

Det är knappt man kan tro det är sant, men redan idag mår Elias lite lite bättre!!! En liten antydan till leende kom i eftermiddags!!! Sen höll vi på att tappa hakan när han sa att han ville åka och titta på en legoadventskalender. Vi frågade flera gånger - men han ville och sa att han skulle orka. Så vi åkte iväg mot jättekul. Kalendern var i mina ögon staffbart dyr! 229kr. Jag tog i kartongen och undrade om det fanns nåt i den överhuvudtaget. Jag föreslog för Elias att vi kanske kunde titta på det andra legot i affären. Helst önskar han sig polisstationen som kostar 1099 kr. (Eftersom han drömmer om att bli polis när han blir stor). Bea som följde med sa; "Men mamma du kan väl köpa den till honom. Jag kan hjälpa till och betala med mina två tiopengar". Åh, så gullig hon är! Hon ville så gärna att han skulle få den så han skulle bli lite glad och kanske må lite bättre. Till slut kom Elias fram till att polisflygplanet verkade vara ett bättre alternativ än kalendern till ungefär samma pengar. Bea fick en liten paket med en polismotorcykel.
Christer och jag kom fram till att Elias fick legot nu. Så mycket som Elias måste orka och stå ut med, så måste han också känna att vi kan uppmuntra honom lite - han ska ju trots allt snart på nästa stora behandling.
Hela vägen hem satt Bea och Elias och riktigt längtade efter att få bygga tillsammans. Gud, vad skönt att Elias redan mår lite bättre!!!
Middagen - den åt han också. Falukorv med pasta. Nu är det slut med BK cheeseburgare för den här gången. Skönt!
Planet var större än vad vi trodde och blev jättefint!
Alla Elias prover var superduperbra!!! Typ highscoore. Gött!

Provtagning

Natten har varit hemsk för oss föräldrar. Nu var det Beas blodsocker igen som var skyhögt, som vi inte fick ner. Trots att vi gav insulin var annan timme så ville det inte gå ner under 16. Det verkar vara helt knasigt för vi får inte ordning på det. Nu är det oordning både dag och natt. Är det inte högt så vips ligger hon hur lågt som helst. Så sömn undrar vi snart när det ska bli möjligt att få.
Både Bea och Elias vakande ganska tidigt eftersom de inte märker av provtagningarna eller sprutorna. Louise försov sig, så det var bara till att ta tag i det också. Sen var Elias hungrig och telefonen började ringa. Chrilles tid till ryggspecialisterna blev inställt pga sjukdom.
Elias mår lika dåligt som de andra dagarna. Han är helt orkeslös.

Så här gulliga är de! Prins Elias och Morris. Morris lämnar inte Elias när han ligger i sängen. Han vaktar honom hela tiden. Gissa om Elias gillar det. De är verkligen ett radarpar. Morris är precis 1 månad äldre än Elias, så de har delat alla sovplatser ihop. Hundkorgen, barnvagnen, spjälsängen... Morris är en riktig mummse! En hund som är Elias trogen!

Här väntar Elias på att pappa ska komma hem med bilen där parkeringskortet finns. Är han inte den vackaste av alla pojkar!!?

Beatrice måste så klart följa med ut och vinka Hej då till Elias när han ska till sjukhuset för provtagning.


Dixan med så klart!!!

Här är ingången till det sjuka huset. En våning upp ligger avdelning 64.

Här är den fantastiskt fina utsikten från de flesta rummen på avdelningen. Är den inte nåt helt extra??? Två tegelstenar och sen ett hål. Kan ni gissa hur många hål det är? (Efter ett tag med den utsikten så har man en aning).

Här laddar vår kära vän Karin för den helt vanliga provtagningen som Elias gör varje måndag - minst.


Ett litet stick och sen rinner det på som attan. Tur att Elias får service av Karin - hon har ju bara tränat på ett antal barn här på dagvården i över 25 år....

Lilla Dixie är nybadad. Hon vill gärna bada mer, men nu är det dax att gå upp och torka sig!

Möte med barncancerföreningen södra på Möllegården

Idag körde Karin (Isabelles mamma) och jag till Möllegården för att ha möte med Barncancerföreningen södra.
Alla som var där hade barn som drabbats av cancer utom en ung mamma som gärna ville hjälpa till för en god sak. Otroligt fint tycker jag, att en ung människa vill engagera sig ideellt. (Så välkomna alla Ni som har lust och lite tid över). Tiden gick så fort och vips så var det redan kväll. Vi i markandsföringsgruppen hade så många ideer att inget hann diskuteras helt klart. Men sån tur att det finns mail...
(Till er som undrar; Jo, det kommer änglar. Stora. När? Så fort vi fått grejor och klart lite annat som måste fixas).
Precis när jag kom hem fick jag ett telefonsamtal från Sebastians mamma (som också legat på 64:an). Han mår bra och det är härligt att höra. Kanske vi ska träffa dem nästa helg eller när det kan passa inom snart. Dagarna är ju fyllda av vardag för en del och för oss passar det inte alls just nu när Elias mår så dåligt. Men dexacortralen har brukat gå snabbt ur kroppen de 2 sista gångerna, så vi hoppas på det nu med. Så kanske han mår bättre redan på onsdag.

Till Elias

Det är en mening med att du finns till. Det finns ingen som är exakt som du i hela världen. Det har aldrig funnits och det kommer aldrig att finnas någon mer som du. Du är satt till världen i en bestämd avsikt. Tänk på det.

Suck

När Elias vaknade så vankade han ut i köket. Började att gråta direkt. Sa att han var hungrig. Åt lite mer än en macka med o´boy. Det var ju bra! Sen dök han ner i soffan igen. Orkade inte vara uppe. Sappade runt lite bland kanalerna och spelade lite xbox. Men orkade inte ens med det.
Christer har fixat lite med tvättstugan. Satt upp en bänkskiva vid vasken och över hurtsen. För nån dag sen uppstod behovet varma kläder och vantar, så vi rotade runt på vinden. Det slutade i frustration över all röra och man blir helt tokig. Så idag "låste" jag in mig där ett tag och började organisera och sortera. Hittade massor av bra kläder och skor. Hittade även sopsäcka med "byggsopor". Lite lustigt att den stod där och bara tog plats. Men det blir väl så när man flyttar in i renoveringsobjekt a la megastort i samband med att barnen blev så sjuka, så man bara hottade in allt lite var stans. Vilken platsskillnad det blev i alla fall! Tom barnen blev lite imponerade. Sa att nu blir det inte lika lätt att leka kurragömma där. "Röjningen" är långt ifrån klar, men den är påbörjad i alla fall. Jag har hört att det finns fler dagar att fortsätta och sen är det väl ingen som tar det ifrån en heller...tyvärr. Man kan säga att vi håller på att flytta in i vårt hus. I varje fall så känns det så.
Elias har vänt och vridigt sig i soffan, i sängen, tillbaka i soffan hela dan. Gråtit från och till. Pratar i princip inte alls och svarar knappt på tilltal. Blicken är nån helt annan stans. Han känner sig rastlös men helt slut och orkar ingenting. Mår illa emellanåt. Bryter samman för minsta lilla. Vill att man håller om honom och samtidigt orkar han inte med det heller. Han sa idag att han inte orkar mer. Det skar i hjärtat. Han som aldrig klagat, hur illa han än har mått. Jag pratade med honom om dagarna han har kvar av Dexacortralen - att vi kämpar tillsammans, men att jag förstår att han har det jobbigt. För det syns och märks. Vi måste bara ta timme för timme och räkna ner.
Middagen idag blev katastrof. Köttet vi stekte smakade så illa att vi inte kunde äta det. Örk! Färdigmarinerat - aldrig mer tack. Så Chrille körde iväg och fixade pizza och en cheeseburgare till Elias. Elias bröt samman. Den kom inte från Burger King. Tårarna sprutade och han var verkligen så genomledsen. Det fanns inget annat att göra än att Chrille fick köra en vända till till stan och ordna cheeseburgare från BK. Annars skulle han inte ha fått nåt i sig. Han säger att han inte kan äta mer än vissa saker nu när han tar dexacortralen. Att smaken är så annorlunda. Han äter inte ens det han gillar allra mest. Men cheeseburgare är klart bättre än inget alls. Karin berättade att Isabelle bara kunde äta dansk pölse under en period. Det var lite svårare att få tag på.
Efter maten tog Elias ett bad. Tyckte det var ok skönt. Satt i vattnet och bara satt. Inte en min.
Elias sa att han inte ens ville följa med ut med hundarna. Han som verkligen brukar tycka om att följa med att gå sista rundan med dem. Då mår han inte bra.
När vi sen såg på tv en stund började suckarna och Elias ville bara gå och lägga sig. Själv somnade jag till redan vid 21. Men mammaplikten kallade så det var bara till att vakna igen. Beas blodsocker var skyhögt igen. Över 21. Suck! Nu blir det till att gå upp var annan timme hela natten igen och ta prov och ev. ge mer insulin. Är det inte det ena så är det det andra. Gud vad jag önskar att barnen vore friska!!!

Bara urjobbigt

Idag har Elias bara mått dåligt. Legat och suckat hela dagen. Orkar inget och vill inget. Inte sugen på nåt att äta. Så när han sa att han ville ha hamburgare igen - ja, då finns det inget annat att göra än att köra iväg och ordna det. Annars skulle han inte få nåt i sig alls.
På kvällen körde Bea och jag iväg och skulle ordna lite fredagsmys. Det blev ÖB och citygross. På ÖB en massa godis till både oss och avdelningen (som vi ska lämna i morgon). På citygross valde Bea kycklingklubbor, bakpotatis, broccoli och äpplen. Något som vi hoppades skulle kunna fresta Elias smaklökar. Men han åt bara nån tugga potatis med smör. Men det var bättre än inget alls.
Sen tittade vi på Idol medan Elias bara snurrade runt och inte kom till ro i soffan.
Usch, vad jobbigt det är att han inte mår bra.

Illamående++

Nu har Bea blivit förkyld, så det var till att stanna hemma från skolan för oss båda.
Elias var ju iväg med pappa och fick sin behandling på dagvården. Vincristine och Dexacortralstart. De lämnade även in rullstolen, för Elias har bestämt sig för att aldrig mer behöva sitta i den. Efter behandlingen fick de gå och hämta "lite" på apoteket.
När de väl kom hem var klockan mycket och Bea mådde inte alls bra. Maten blev kassler med ris och sås i gratängstuk - allt för att de skulle få i sig så mycket urnyttigt för dem (men onyttigt för oss föräldrar). Men Elias kunde bara äta ett par tuggor. Innan han la sig i soffan. Han mådde inget vidare alls han heller. Blek och tagen. Han har knappt ätit alls på "hur länge som helst". Bea åt däremot vilket var glädjande. Till slut trodde Elias att han kunde kanske få i sig en hamburgare från Burger King, så det fanns inget annat att göra än för pappa än att köra och fixa det.
Elias mådde riktigt illa och hade ont i magen. Han fick Kytril, som knappt hjälpte alls. Pappa Christer var uppe med honom halva natten pga av detta innan de till slut somnade i soffan.
Nu på morgonen har Bea gränsen till feber och Elias är gulvit av illamående. Gråter och tycker det är så jobbigt att må illa. Hänger över toalettstolen. Kan varken dricka eller äta. Undrar hur vi ska få i honom sina Dexacortraltabletter som han måste ta 3 gånger om dagen.
Stackars stackars honom. Det är helt otroligt vad han är duktig. En riktig hjälte som inte klagar när han ska få behandling som han vet att han kommer må dåligt av. Det är starkt.

Tisdag

Idag sov Elias lite längre igen. Men aningens lite piggare idag jämfört med igår, så idag ville han gå till sjukhusskolan en stund utan knorrande.
Bea och jag hälsade på Karin och Isabelle när skolan var slut. Sen körde vi mammselimumser och botaniserade på mediamarkt och handlade massa kuligheter till ett visst ställe där det finns små hjältar som är så sjuka... Usch så rörigt och mycket det är! Man blir helt slut i huvudet av att handla i stora affärer med musik a la värsta nattcluben. Det var skönt när vi var klara!!!
Provsvaren idag visar att nu är trombocyterna på väg ner igen. 86. Ändå höjdes dosen purenetol till 1 hel istället för 0,75. Imorgon blir det behandling. Han fick inte riktigt plats idag på dagvården. Men det gör ingenting. Det går lika bra i morgon - även om det känns lite avigt att det blir en onsdag istället för en tisdag.
Nu väntar Elias på mig, så nu ska jag hoppa i loppelådan och sova.

En måndag bara...

Elias kände sig inte bra idag. Det började redan igår kväll. Han ville att jag skulle vara hemma hos honom. Det är klart att man inte kan neka honom det när han inte mår bra. Vad vore jag för mamma annars?
Cyklade med Bea till skolan i regnet innan Elias och jag åkte in till sjukhuset för provtagning. Karin berättade att Hanna spelat upp Elias pianospelande (som hon spelat in på sin mobil) för Emma och hon trodde inte att det var han som spelade. Elias blev lite stolt - vilket jag tycker han kan vara - för han är sååå duktig, trots att han inte spelat mer än kanske 5-6 gånger sen han blev sjuk förra året. Nu ska vi bara hoppas att han återupptar sin begåvning när alla de hemskaste och otäckaste behandlingar är över. Karin sa dessutom att det är förundransvärt att Elias inte fått några infektioner som behövt sjukhusvård - och det är vi så otroligt glada och tacksamma över. Men det är kanske för att vi är överstirriga och inte låter honom utsätta sig för några risker mer än hundarna som sover i sängen hos honom varje dag...natt. Alla halvsjuka är portade och om nån här hemma är förkyld - då sätts man i "hemmakarrantän" med förbud att vara i närheten av där Elias är. Helst bara vistas på ovanvåningen. SÅ rädda är vi om vår lille prins. Vi behandlar honom som om han vore det sköraste kristall, men så har vi också varit med om hur illa det kan gå...
Skolan. Idag orkade han inte så mycket. Ville inte gå alls. Agneta på sjukhusskolan känner honom och lyckades ändå få ihop lite mattelektion via datorn med alla de vanligaste räknesätten. Addition, subtraktion, multiplikation, division, procent och ekvationer. Lite start på en uppsats också. Fröken Marianne ringde och kollade så allt blir så bra så.
När vi sen kom hem igen satte han sig vid datorn och körde massa klurighetstester.
Bea balettade och fick mycket beröm av sin lärare Dorrit. Louise följde med. Hon tycker det är så roligt att se på när Bea övar.
Väl hemma doftade det gott av hemmagjorda köttbullar som vi mumsade på allihop. Tom Elias åt med ganska god aptit (vilket man inte kan säga att han har annars). Men det fanns väl en mening med att det blev just hemmagjorda köttbullar med gräddsås...
Vår fantastiska veterinär kom hit och vaccinerade Dixie. En service vi inte kan tacka nog för.
Gå och lägga sig och sova - det vägrar Elias att göra själv. Kan inte somna själv. Så nu måste vi gå in och lägga oss.

Ärtsoppa och pizza

Idag låg vi lääänge och sov. Så frukosten borde väl kallas lunch.
Sen satte vi igång och koka ärtsoppan igen. Det tar ju ett par dagar om det ska bli en riktigt god en. Barnen är inte lika imponerade av ärtsoppa, så det fick bli hembakta pizzor. En sats kanelbullar hann vi med också.
Sen kom våra mysfulla vänner och hälsade på. Karin och Ingrid (är VIP-gäster sedan 1996 på dessa ärtsoppekvällar), Hanna, sen kom Åsa, Linus och Nicklas, Marina och Simon. Rena rama Lugi-handbollsgänget.
Elias var så pigg att vi inte vet när han var så pigg senast. Full rulle hela kvällen. Alla barnen hade så roligt ihop. Härligt härligt! Man blir så glad när han mår bra och verkligen har kul. 10 poäng på dagen idag! Tack alla Ni som kom och hälsade på! Känn Er alltid välkomna när andan faller på!

Tisdag och dax för att påbörja behandlingen igen.

Det har varit en jobbig vecka med mycket oro och tankar...
Elias blodvärden var låga förra veckan och äntligen idag är de bättre! Blodvärdet är helt normalt och trombocyterna är upp i hela 126!!! Det betyder att Elias behandlingsuppehåll är över. Bra. De vita är fortfarande hellåga, så det blir ingen skolgång på munspelet. Vi vågar inte låta honom utsättas för att bli smittad av något virus eller bakterie. Framförallt inte i dessa influensatider. Man vet ju inte om Elias vaccination mot svininfluensan fungerar överhuvudtaget eftersom hans cellgiftsbehandling förstör vaccinet. Vi har varit i kontakt med sjukhusskolan och det är ok att han går där några timmar. Det är ju trots allt så att Elias skolarbete måste klaras för att han inte ska behöva gå om en klass och eftersom han inte haft en "normal" skolgång sedan han fyllde 9 år så är det klart att det nu börjar tryta på och bli jobbigt. Är ledsen och orolig själv över sina "ensamstudier". Saknar sina kompisar. Men att han hänger med så bra som han gör är helt otroligt. Vi måste ta tag i det med rektorn så han får riktig skolgång med hemundervisning.
Näsblodet har stannat upp så det inte rinner hela tiden. Skönt! Men det ligger mycket arbete mellan. Men som vanligt så är han duktig och kämpar på. Vilken hjälte han är!