Behandling

Trots att de vita är urlåga så ska Elias påbörja sin behandling i alla fall. 3 metrotrexat och 1/2 purenethol. Känns lite konstigt att han ska ha behandling, men alla läkarna har diskuterat och kommit fram till detta. Men om cancern ska hålla sig borta så... tillbaka ska den inte i varje fall!!!

Vi har det helt ok och umgås med våra vänner Marit, Robin och Samuel. Ikväll ska vi mysa med en varm gulaschsoppa. Killarna tittar i Guinnes world of record 2010. Kanske de funderar över vilket rekord de ska satsa på?

Neutofila sjunker ännu mer...

Dagens värden har sjunkit ännu mer. Idag 0,18.
Igår satt vi i soffan hela dan och bara satt. Dagens värden idag känns inget vidare, så... tårarna hänger i ögonvrån.

Neutrofila sjunker

Elias och Chrille var uppe med tuppen för att ta nya prover på avdelningen. Åkte innan de stoppade i sig frukost.
Sen var det till att vänta, och vänta. Telefonen ringde. Det var Karin, Isabelles mamma som ville veta om vi fått svar. När telefonen ringde igen kastade sig alla på luren. Beatrice svarade. Första frågan blev: "Har Elias feber?" Ja, då vet man. Neutrofila har sjunkit ytterligare till 0,23. Så karrantänen hemma kvarstår.

"Karrantän"

I morse åkte Elias in och tog prover på avdelningen. Efter nån timme ringde läkaren och ville att Elias skulle avbryta sin behandling akut. (Vilket han gjorde i söndags...). Hans Hb var 89 (= oförändrat), trombocyter 74 (= lite bättre) men hans vita är i botten. Har i princip inga neutrofila 0,35, så hans immnuförsvar är kraftigt försvagat. Vid minsta tecken till feber ska han in till sjukhuset för penicillinbehandling intravenöst. Hon avråder oss från att ge oss iväg nån annanstans. Läkaren tyckte det var konstigt att hans värden gått ner så pass mycket trots att han avbröt sin behandling i söndags. Så nu är det karrantän och ny provtagning i morgon som gäller.
Anton kom hit förkyld och full med utslag, så han fick åka hem till sin mamma igen. Vi är hyperrädda så knäna skakar... Tankarna går på alla håll. I januari la Elias benmärg av och vi vet ju hur allvarligt det blev... sen har vi ju andras facit också, så det är klart att man har svårt att tänka klart.
Detta var inte precis vad vi väntat oss. Vi trodde kanske att han skulle behöva en påse blod eller trombocyter...
Ja, vad ska man säga? Louises önskan gick i uppfyllelse. Vi var hemma tillsammans på julafton. Det var vi alla glada för så klart. Men att varje dag inte kunna planera nåt annat än att ta dagen som den kommer - ibland känns det lite väl trist. Jag önskar verkligen inget hellre än att ödet skulle vilja gynna oss lite mer. Denna ständiga oro tär på ens krafter. Man blir helt matt och orkeslös. Magen kör och hjärtat dunkar. Det är stressen i kroppen som kör på. Vi mår som om vi åker en berg-o-dalbana. Men vi ska inte klaga - Elias har aldrig gjort det och lär väl inte göra det heller och det är ju faktiskt HAN som har det klart allra värst. Han är en superhjälte!!!! Som vi beundrar honom, hans tålamod och kämparanda!!!

Värdena är på väg NER

Redan igår ringde de från dagvården och för-"varnade" om att Elias trombocyter var låga... vilket vi redan anat eftersom Elias börjar se ut som en dalmatiner... och hans herpes blossar upp IGEN. SÅ Valtrex in 2 gånger om dagen. Hans herpes har blossat upp regält så han är helt svullen på både över och underläpp. Varet rinner och han har ont. Suck! Stackars Elias. Hb var bara 88, vita lite låga de med 2,5 och neutrofila 1,5. Vi vet att det är på väg ytterligare neråt och lägsta nivån blir på julafton om vi räknat rätt. Så vi vet vad vi ska hitta på då. Kanske en liten "d(r)opp i blod" eller trombocyter - eller både och.
I varje fall så fick vi beskedet att avbryta behandlingen fram till den 28:e.
Ja, det är mycket han ska orka med och bara "acceptera". Klagar han? Nej - han är en riktig hjälte, som bara "gör" det han blir tillsagd att göra och tar koncekvenserna/biverkningarna. Ja, han är verkligen imponerande fantastisk. Hans kamp för att bli frisk är så stark och fokuserad. Han lyckas nästan övertyga folk att han är frisk.

Till Er alla från oss alla

Till Er alla nära och kära, vänner, släkt och bekanta
från oss alla i familjen Edengrand!

Klicka på länken (eller kopiera den) - det tar lite tid, men det är värt att vänta på....kanske

http://elfyourself.jibjab.com/view/8j8xKwaWpeHPjkvavFOf

En stor dag med mycket känslor och glädjetårar

Morgonen var inte precis en drömmorgon. Bea var på sitt allra sämsta humör och allt var fel och tårarna sprutade av ilska. Inget passade henne! Till slut rök hon på ett blodsocker. Lågt! Då fick vi förklaringen, så en vörtbrödsmacka och ett glas O´boy senare kunde vi prata med henne igen och lugnet började infinna sig i huset. Kläderna kom på och håret blev borstat. Puh!
Elias mådde illa och kunde knappt få i sig nånting till frukost. Såg lite blek ut. Men till slut kom de iväg till skolan.
Allra käraste goaste Kryztof, Elias pianolärare, ringde och önskade honom en God Jul.
Louise följde också med till Elias och Beas skolavslutning i Maria Magdalena kyrka. Det mysfulla ljuståget där Elias gick med!

Alla barnen på skolan sjöng sånger och det var så gulligt och fint. Prästen som berättade om man sträcker ut en hand, så får man oftast en hand i sin. Bea sjöng högt och fint. Elias klass helt fantastiskt bra i tvåstämma - Happy X-mas.

Den känslan vi hade där just då... det kändes så stort! Vår Elias står tillsammans med sina klasskompisar och sjunger högt och klart. Det var tusen känslor som for genom hjärtat - men framförallt en lycka så obeskrivlig att tårarna bara rann. Ja, om inte detta är lycka så säg. Det var så stort, så härligt, så underbart och den tacksamhet man känner - den är obeskrivlig och gränslös!
Efteråt höll "alla"på att byta ett par ord med varann och önskade God Jul. Barnens lärare är så goa och snälla - ja, alla på Munspelet är bara så underbara och har verkligen varit ett stort stöd för oss alla. Inte alla föräldrar att förglömma. Elias fd "dagislärare" Lars - han var så glad över att Elias var där "...jag ville bara säga... jag kan inte prata..., men det var så härligt att se Elias här"...sen rann tårarna på oss båda.
När vi kom hem kände Elias sig helt slut och la sig och vilade sig i soffan. Han tar ut sig till max för att "vara som alla andra", men det vore väl konstigt annars. Han önskar ju sig inget hellre.
Louise rabblade en önskelista, men allra mest så önskade hon sig att vi skulle vara hemma tillsammans hela familjen. Det ska vi verkligen satsa på! Kan man få lägga det överst hos tomten på önskelistan?
Sen skulle Louise skjutsas till pojkvännen. Ett kort besök in om Proverso och tog en snabb kopp kaffe och träffade Jolanta, Rafael och Christel. Sen fick jag en julklapp! De är bara för snälla!
När jag väl kom hem igen fick vi spännande besök som senare hängde med till Elias handbollsträning. Där var blev det match mellan p99:orna och föräldrarna.

Hand up, baby hands up, give me your love....

Och Elias VAR med!!!! Sprang med killarna och la ett mål när det var straff! Elias njöt i fulla drag när han satt på avbytarbänken och var en i gänget.

Supportrarna i dameform


På vägen därifrån kom vi fram till att fredagsmysmaten fick bli hemgjorda köttbullar.
En en bättre dag får man leta efter!

Eller?

Hemma

Trots att det blev sent innan vi kunde komma i säng sedan vi kom hem, kom vi alla upp med tuppen. Vi ville träffa Beatrice och Louise innan de gick till skolan. Men oj oj vad trötta vi var. När Bea kommit iväg till skolan larmade telefonen - Elias hade en tid hos käkkirurgen 9.20. Så Chrille körde iväg med honom. Det var tur att Elias hade tid idag, för Elias har redan börjat få blåsor i munnen av högdosbehandlingen. Tandhygienisten hade ett nytt bra preparat som han fick. Det började verka direkt så han fick lite mindre ont i munnen.
Själv känns det som jag drabbats av nån zoombivirus i kombination av huvudvärk a la mycket. Somnade till flera gånger i soffan, men telefonen gick varm, så det var bara till att kämpa sig igenom dagen. Chrille kände sig också helt färdig. Det är förmodligen alla spänningar som släpper.
Chrille mår inte alls bra i sin rygg. Men det är lite snö ute och vinterdäcken måste på. Jag sa att han inte får försöka byta själv och göra sig mer illa. Det blev till att be om hjälp.
Elias har varit så glad hela dagen. Myst med hundarna, lekt, pratat med sina systrar. Ja, Elias är hemma ÄNTLIGEN.

Sista Högdosen är ÄNTLIGEN över !!!

Idag har Elias och jag verkligen vankat runt runt. Värdet var 0,24 och sen 0,24 igen...och sen klockan 16.23 kom det ner till...0,21. Jag kunde inte berätta det för honom. Pappa ringde precis och fick veta, så det fick bli han som bar hundhuvudet. Elias blinkade och blinkade med ögonen för att tårarna inte skulle komma och sa sen potatisbullar. Chrille kom en snabb runda, men affären hade inga potatisbullar. Men det fanns annat som vi fixade till.
När nattpersonalen kom så ploppade nästan ögonen ut när de fick se oss. 21.23 togs provet av Elias favvosjuksköterska. Minuterna släpade sig fram som om det vore sirap i maskineriet. 22.30 satte jag mig på expeditionsdisken och överväntade på att telefonen skulle ringa. 22.47 kastade sig tre sköterskor på telefonen. Allt jag hörde var "YES, är det sant!" Det räckte för mig innan jag skuttade in till Elias. Gissa om han blev glad! Han flög ur sängen, favvosyster kom och frågade var han skulle dra nålen. I behandlingsrummet. Den var ute i ett kick. Pappa meddelades som skulle komma på direkten.
När nålen var ute tog Elias våra kuddar och sprang ner för att öppna för pappa...men det resuterade i att de båda blev utelåsta, så jag fick komma ner. Elias fick gå upp en sista gång och krama de goa systrarna. De bästa tänkbara. Lite "lustigt" att det var precis de samma som tog emot honom när han kom till avdelning 64 för allra första gången, då han var så dålig och vi inte visste om han skulle klara sig. All personal har sagt att de är så glada över att se Elias så bra och så fin - och över den rädslan de hade under så lång tid. Det är bara överhärligt!!!!!!! Sista högdosen är gjord! Sista sövningen är gjord! Den glädje vi har för att vi kommer hem MED Elias, den är obeskrivlig. Chrille grät glädjetårar medan körde för att hämta oss. Det här är stort! DETTA ÄR LYCKA! Det ska bli helt underbart att vakna i sin egna säng i morgonbitti och bara känna att nu ÄR vi hemma. Ok, ett och ett halvt år är kvar med dessa cellgifter i tablettform (och en stor behandling kvar i januari - men den tänker vi inte på nu!)

Lång väntan...

Dagen var låååång. Elias och jag bara satt på rummet och väntade och väntade på att värdet skulle sjunka. Först var det 0,48 sen 0,34 för att sedan bli... 0,34 igen. Så det verkar som om det kommer att ta tid. Nattpersonalen tittade på oss som om de såg syner när vi var kvar. Suck.

Igår fick vi en kommentar som vi inte fattade vad "Mari" menade. "Vi kan skatta oss lyckliga som har råd att anlägga en pool, köpa ny soffa, nya möbler till barnens rum...för bara 80% av lönen". Vad svarar man på det? Självklart är vi lyckliga att vi har en skatt, som de facto gör det möjligt att Elias kan få den här behandlingen som han får, att våra döttrar får sitt insulin och hjälpmedel gratis, att skolan är gratis... Men om hon menar att vi kan skatta oss lyckliga över att vi valt att öka våra banklån för att vi satsat på en pool så att Elias överhuvudtaget skulle kunna träna upp sig så han kunde få slippa att sitta i rullstol, slippa att tillbringa varje dag med en sjukgymnast på sjukhuset och faktiskt kunna bada - vilket han inte skulle kunna annars under en typ 2 års period pga av att han är så infektionskänslig. Vi skattar oss som lyckliga att vi fick banklån för en pool, trots att Chrille blivit arbetslös pga av att Elias fick cancer, att Chrille kämpade och gjorde det mesta med arbetet för att vi skulle vara lyckliga och komma ner i så lågt pris som möjligt. Jättelyckliga! Soffan. Jo, den är fin. Kanske sticker den i den svenska avundsjukan den med. Hittade den för ca; halva priset jämfört med alla IKEAs soffor. Välbehövd? Nja. Elias är ju bara så sjuk att han tillbringar större delen med att ligga i just soffan och den vi hade hade 5 sitt platser, medan vi i familjen är 6 personer. Men visst, den kunde vi ha sparat in på. Möbler till barnens rum...= 2 dörrar på IKEAs fyndavdelning á 39kr till ett skåp som vi visst också köpte vi ett tillfälle på fynd för några år sen. Sen köpte vi en hylla för 245kr. Summa summaruim 39+39+245= Ja, vi skattade oss lyckliga att vi hade råd med detta. Elias blev verkligen glad för att vi gjorde hans rum så fint.
Mari lider nog av en svår form av den svenska avundsjukan. Tyvärr är hon nog inte ensam om det. Vi tycker hon kan skatta sig lycklig att hon med all säkerhet inte drabbats av det grymma öde vi har gjort. Men en sak är säker VI SKATTAR OSS LYCKLIGA ÖVER ATT ELIAS LEVER TROTS ATT HAN VID 3 TILLFÄLLEN VARIT PÅ ANDRA SIDAN!!! Att Elias får den bästa tänkbara vården. Att Elias läkare finns och kämpar dygnet runt, då det behövs. Vi är lyckliga för att Elias mirakulöst är den första i världen som reparerat sin lever från en levercirros, som gjort att han inte kommer dö i det. Att flickorna har en underbar läkare som hjälper oss när blodsockret är farligt nära att de kommer i koma etc. Ja, vi är lyckliga att vi har våra barn och lyckliga att vi haft möjligheten att satsa allt det vi har på dem. Sen är vi dessutom lyckliga att vi har så fina vänner som är så goa. Men verkligheten kommer att komma ifatt oss också en dag, då 80% av en lön kommer kännas lite klurigt - men vi är helt säkra på att det löser sig det med. Kanske Mari har ett bra förslag på ett arbete till Christer då han kan börja arbeta.
Sen sist men inte minst; Vi kommer aldrig bli så fattiga att vi inte kommer att kunna ge. Det känns verkligen riktigt riktigt bra att kunna ge till andra! Det arbete vi lagt ner på göra änglar och att samla in pengar till de cancersjuka barnen på avdelningen som vi vet skänker glädje till dem där. De som kämpar för sina liv. Vi skattar oss lyckliga att vi med dessa änglar samlar in pengar till dem. Vi kunde ha gjort änglar och behållit vinsten själv, men nej - det känns bättre att ge till de cancersjuka barnen. Men sånt kan man kanske inte förstå, förräns man vet pengars värde, i jämförelse med ett riktigt sjukt barns liv. Ett barn som kämpar för sitt liv.
Så köp en ängel och ditt bidrag går till Barncancerföreningen södra.
Tack Mari för att du uppmärksammar våran lyckliga lott i livet. Vi har nog dragit en högvinst. Eller? Hur lyckligt skattad är du själv?

Inte precis fredagsmys...

Klockan 8 väcktes vi av personal som undrade om vi hade fler kisseflaskor på rummet. Suck! Nä, vi har inte gömt dem i den låsta garderoben! Som om man sovit gott hela natten. Jag tom drömde om dessa kisseflaskor som rann över överallt. Det är faktiskt jobbigt att vakna flera gånger/natt. Lite förståelse hade inte suttit fel.
Elias åt lite fil till frukost. Sen har han mest legat i sängen framför datorn. Pappa fick rycka ut en snabb sväng och koppla in Wiikonsollen i skåpet, så han fick lite variation. Idag är han helt matt. Inte konstigt av allt han fått i sig och sömnstörningen. Kämpar ändå och vill bara härifrån. Tog sig ner en sväng och spelade biljard en kort omgång. Han har blivit riktigt superproffsig. Jag är helt chanslös.
Lite Luciafirande har det varit på sjukhuset. Vår favorit fick ju bli sockerbagaren och pepparkaksgubben som kom förbi Elias på hans rum. (Bilder kommer sen när vi kommit hem). Karin kom förbi och pratade lite.
Vi tog en schackmatch i köket där jag förlorade igen. Han är en riktig tänkare och duktig i det med. Vad månde det bliva av denne prins? Själv hoppas jag på att han blir lycklig och når sina drömmars mål.
Idag är Elias klart påverkad av sin vistelse här. Mår inget vidare och blir lätt ledsen. Vill bara komma hem. Sista provet nu timme 48, var 0,74 så det går på rätt håll. Han är så duktig! Nu när det är sista gången så har vi lovat honom att han ska få något. Han har önskat sig en Lego polisstation i evigheter och sparat och jobbat ihop lite pengar för att en dag kunna köpa det själv. Han vet att det egentligen är för dyrt. Han ska få det. Det är han väl värd!!! Även om det är hur dyrt som helst. Kanske vi kan söka lite fonder - det är ju precis inte helt gratis att gå hemma med 80% av lönen....

SISTA SISTA SÖVNINGEN

Natten till idag bestod av flertalet kissningar. Men det var ändå ok. Elias har ju inte fått den HEMSKA överhögljudda droppräknaren, utan en som bara tickar och "knakar" sig fram i jämn takt.
Elias hade op tid redan klockan 9. Men precis innan blev han superillamående och höll på att kräkas, så op.duschen fick vänta tills han fått en dos med en spruta mot illamående. Efter bara några minuter mådde han så ok att han klarade av att vaska av sig och nya kläder kom på. Sen - utan flera timmars väntan, rullades det upp till sövningen - DEN ALLRA SISTA!!!! Gång nr.26 om vi räknat rätt. Elias kämpade som vanligt för att slå Christians rekord på att hålla sig vaken i 17 minuter, men... (det rekordet kommer att stå fast) efter en spruta av "vita mjölken" kom den berömda snarken som narkosläkarna väntar på. Sen var det till att gå ner och vänta på att han skulle bli klar.
Op gick snabbt. Allt gick bra om man bortser från att han blött mycket, så "halva sängen" såg ut som ett blodbad. Hans trombisar var lite låga i måndags, så det är nog därför. Men det var inga problem sen. Bara den urtjatiga näsblödningen som är mer en regel än undantag.
Hela förmiddagen var han GRÖN i ansiktet. Han mådde inget vidare alls. Lekterapin kom förbi och berättade om dagens kuligheter, men det såg inte ut som om Elias skulle kunna stå på benen alls idag. Läkaren kom in en sväng och sa att allt verkade bra.
Efter ett par timmar mådde Elias lite bättre och ville försöka gå ner ändå på lekterapin och spela biljard. Vilket han gjorde. Snacka om kämparglöd! Han vill härifrån och bara vara frisk! Fick i sig ett glas saft. Lussekattorna som bakades hoppade han över.
Sen har han mest legat i sängen och spelat dataspel. Sovit middag ett bra tag.
Första provet timme 23 var 70. Nu ska vi bara hålla tummarna att det går ner snabbt!
Jag hade packat med mig massor av godsaker och lite annat mysigt till Nobels ära av änglapengar. En stor röd skål med hjärtan fylldes med ostbågar. En annan med popcorn och sen flera skålar med godis och klubbor - till allas jubel. Flera av barnen som inte fått i sig en enda smula fick i sig några godsaker. Elias käkade också. Vi tände också ett ljus som vi gjort på lekterapin. Med ett hjärta och en stjärna. Det passar Elias så bra!!!
Nu har Elias fått en ny tablett mot illamående och vi hoppas att den snart ska börja verka.

Stackars Beatrice!

Imorse kom sjuksköterskan från barnonkologen strax vid 7.30. Elias sov sin skönhetssömn och hade svårt att vakna. Prover är ju "vardagsmat" för honom. När han reste sig upp för några minuter så stod håret i värstaste älgafrisyren. Elias specialare...fniss. Han somnade om direkt, troligen innan hon hann gå ut ur sovrummet.
Bea har skrikit större delen av natten i smärtor från halva ansiktet. Orsak - hennes tand. Så när klockan var 8, ringde vi tandläkaren igen. Hon fick en tid kl.11.00 hos vår förre käre granne Voitek. Chrille fick följa med henne. Tiden gick och Elias och jag väntade och väntade. Var tog hon vägen??? Sen öppnades ytterdörren strax innan ett stooorgråtandes med blod kring munnen och tanden i en burk. Stackars Bea hade fått en varig infektion under tanden som tryckte på nerverna som går upp mot ögat. Inte konstigt att hon hade ont! Voitek kämpade med henne. 3 bedövningssprutor behövdes innan han fick ut den. Väl hemma strömmade tårarna och hon skrek av smärta. En smärtstillande och tröstande, sen somnade hon efter en halvtimme helt utmattad. Elias blev lite förskräckt och visste inte hur han skulle trösta. Men sen hon sovit nån timme mådde hon klart bättre! Skönt!
En snabb signal till dagvården. Skolgång? Nope. Inga risker i onödan här inte! Värdena är för låga. Vita neutrofila 1. Trombocyter 68 - så de är fallande igen. Kanske det blir en runda till sjukhusskolan i morgon.
När allt lugnat ner sig i huset gick vi upp till Elias rum och fixade till, så han fick lite ordning och reda. Packade upp lite flyttkartonger som stod i en hörna. (Det här med "inflytten"...). Det krävde en sväng till IKEA så han kunde få iordning bland alla sina TV-spelskonsoller och dörrar till garderobsskåpet. Restaurangen erbjöd 8 köttbullar med potatis, sås, lingon för futtiga 16kr. Det är billigt på riktigt. Barnen åt med god aptit. Även Bea trots att hon dragit ut sin kindtand. Sen lekte Bea och Elias och hade så roligt, så roligt. Det är härligt att se dem leka som förr! De är verkligen varandras bästisar.
När vi var färdiga med Elias rum, kunde man bara se på hans min vad han tyckte. Han sa 10 poäng, så det var nog godkänt.

Julbakshelg mm

En julhelg i barnens tecken.

l

Nu är granen på G och Elias fick äran att sätta stjärnan i toppen.


Alla barnen hjälps åt för att klä granen.

Elias & Hannes fixar mumsfulla lussekatter.


Lussekattsbakande.


Lussekatter på väg att jäsa.

För ett tränat öga kan man se att det finns både Mozartkulor och världens godaste chokladkolor som är precis fixade.


Här är de färdiga!

När man så pepparkakebakar, ja så tar men i från skåpet största grytan och ett kilo margarin. Det ska smältas inte brynas och när bubblor börjar synas...och ett kilo ljust farin.

Tre gubbar tre gubbar från pepparkakeland. Så bruna, så bruna vi komma hand i hand...

Traditionen i huset är att alla ska ha nån form av tomteluva och det bara strömmar ut högt med julmusik.

Fullt upp!

Ja, nu har det gått flera dagar sen vi skrev. Det beror mest på att vi har galet fullt upp att göra och är helt trötta. Det sliter hårt att gå upp varje natt och ta blodsocker och att Chrille är helt kass i sin rygg kostar på... Han kan inte göra ett dyft och sover ännu sämre av sina smärtor. Det händer nåt varje dag som gör att dagen inte blir som man trott. Idag fick Bea akut åka till tandläkaren för en lagning hon gjorde för nån månad sen lossnade.
Elias var i skolan förra veckan, men nu har han fått stanna hemma. Proverna var lite låga och vi vågar inte ta några risker nu när han är i sluttampen av sina sista stora behandlingar.
Många nära och kära har tittat förbi och tagit en fika. Trevligt - det betyder att vi trots allt har kvar flera vänner trots att vi inte är så supersociala just nu. Amanda från Växjö var på återbesök med sin mamma Linda. Lillemor var här. Mormor. Christel...ja, vänner är bra att ha!
Sen har Elias en liten överraskning att berätta om - men det får han skriva och berätta om själv när han känner att han vill det. Nåt som han tycker är bara så spännande och coolt.
Julen står för dörren och imorgon ska vi ta tag i allt det där julmysandet som man "måste" göra. Lite tidigare än för många kanske, men snart är det högdos och om Elias ska kunna njuta lite av julen, så gäller det att passa på nu. Baka pepparkakor, lussekatter och koka kolor, knäck och göra goa mozartkulor. Så hela köket kommer bli helt galet julstökigt! Oh, vad det kommer lukta gott! Barnen bara älskar detta och längtan brukar göra sig påmind redan i augusti månad. Vi brukar göra detta med goda vänner, men i år - då ska vi mysa tillsammans som en hel familj.
Nu när Idol är över ska jag dyka ut på vinden och hämta vår gran. Ja, det är en plastgran, för för två år sen när vi köpte en extra fin kungsgran hände nåt alldelles extra. Granen inhandlades. Sågades till, vilade svalt ett par timmar och sen kom den in på kvällen och kläddes enligt konstens alla regler. Morgonen därpå kom Morris gående- eller han var alias Igelkotte!!! Gissa vår förvånig. ALLA barr var överallt utom på stammen. Morris hade bara råkat gå nära. EN enda dag, sen var barren på FEL ställe. Då blev en finfin barrfri plastgran! Ingen stress att leta efter en heller. Den bara finns där på vinden så fint och väntar på att bli ompysslad.
(Lite skojfulla bilder kommer när vi laddat in dem).