Växtvärk???? Jobb...

Jag köpte sportvitaminer till Elias. De innehåller lite mer selen än de andra och Elias har lite mindre ont i kroppen. Han har inte tagit fler smärtstillande tabletter (som jag vet i alla fall). Han tränar så mycket han orkar på handbollen och tycker det är kul. Dock fungerar det inte med skolgympan. Han är där, men idrottar inte.
I fredags försov jag mig. Vaknade kl.8.00 Gissa om vi fick bråttom! Men vi hann! Ja, barnen kom i tid till skolorna och jag kom...när jag kom till jobbet. Orsaken; Jag blev sjuk. Fick en rejäl bonnaförkylning+ med feber, snuva, ont kroppen och hela alltet. Låg i 3 hela dygn och sov den mesta tiden mellan snorandet och hostandet. Elias vita är låga och han kan då inte vara nära mig pga av infektionsrisken. Så han har varit ledsen och ändå kommit. Det är inte så lätt i sådana lägen. Man vill inget hellre än att krama honom och mysa, men sen är man så rädd för att han ska bli sjuk.
Beas blodsocker är rena rama helvetet. Funkar inte alls. Hon är för smal så insulinpumpsslangen knickar typ varje dag och blodsockret sticker iväg. = måste ta många fler blodsockerprov och gå upp varje natt och ta prov och ofta sätta om pumpen då också. Nattsömn???
Idag fick man ännu ett bevis på att man är obekväm på sin arbetsplats när man har sjuka barn. Man ligger längst ner på skalan av populäritet hos cheferna när man är hemma en dag i veckan med sjukt barn. Jag fick en mycket knapp löneökning, medan min kollega fick 425kr mer än mig. Dessutom med kommentaren: Ja, vi får väl se nästa år vilka resultat du visar. Då skulle jag vilja veta vilka resultat han menar. Arbete jag hunnit med i statistik eller hur populär jag är hos barnen. I det första så ska jag ge det en ärlig chans i det andra så VET jag att barnen gillar mig. Men hur lätt är det för mig att ta igen 1,5 års arbete UTAN vikarie med 442 elever på 75% tjänst? Min förra chef lyckades nästan göra mig arbetslös, men kuratorn på barnonkologen och försäkringskassan hjälpte mig. Min chef ville ha mina läkarintyg och lämnade inte dem vidare (alltså fanns de inte och därmed bara dök jag bara inte upp på mitt jobb). Så folk undrade men fick inga svar. När jag väl började jobba hände andra saker som gjorde att min ställning kom i skakning. Saker som jag inte kunde påverka -som jag bara råkade få reda på - på gott och ont - men som påverkade min ställning på jobbet... Ja, vad kan man göra? Man är i det största underläge man kan tänka sig. Det är verkligheten som många av oss till cancersjuka barn lever i. En av mina närmsta vänner blev kallad till sin chef med ultimatumet att bli uppsagd eller halvera lönen. Vilket val har man då? Inget. VEM (?!) kan söka nytt jobb när man har sitt cancersjuka barn på behandling på sjukhuset??? Många säger att de inte har råd till det och det. Och klarar sig inte på en lön. Jag har en 75% lön och är hemma ofta = VAB med minus 20% av det. Men än har jag ett jobb. Man får vara "glad" för det. Det kunde ju ha varit värre, men lätt det är det inte. Tur att barnen gillar en och verkligen vill att jag är där.
Det skulle kännas så hiiiiiiiiimla skönt om inte ALLT vore en sån kamp. Usch vad jag är trött på att "allt" ska gå emot en. Ledsen faktiskt. Jätteledsen. ...men glad för att jag har min barn!