Torsdag

Elias säger att han inte kunnat sova i natt. Känner sig inte bra. Ser lite blek ut om nosen och har sitt övertjatiga näsblod rinnande. Suck! Vi är hemma ganska ofta. Ca 1 dag/vecka.
Alla som tror att leukemi är lättbotat - Det är FEL! 2,5års cellgiftsbehandling non stop. Det är ett helvete på jorden att genomgå. Tufft och kämpigt! Minst en miljon gånger värre än vad jag ens i mina vildaste fantasier kunnat fantisera om. Det är mina tankar - undra vad Elias egna tankar är? Det är ju ändå han som kämpar...

Han är fantastisk min älskade son! Klagar inte en endaste gång trots att vägen till att bli frisk är lång...

Men han fokuserar på sin 17årsdag. Och när vi har pratat om den så har han en önskan som jag ska göra mitt yttersta för att kunna uppfylla. Han vill åka till Taiwan på sin 17-årsdag. (Vi har ju några år på oss att söka bidrag som vi måste spara så vi kan ha råd...).
Tur att Elias är en sån kämpe och inte ger upp! Han tänker följa med sitt handbollslag och spela match på lördag i Bromölla.

Håller alla tummarna för att Ni ska vinna! Ni är alla härliga killar!