Utvecklingssamtalet på Tuna

Elias började på Tunaskolan nu i höstas. Han var mycket förväntansfull och längtade verkligen dit sen han slutade på Munspelet.
Han har ju dock inte mått så bra och har ganska hög frånvaro. Ungefär en dag i veckan - det blir ganska mycket sammanlagt.
Men i fredags var det då dax för utvecklingssamtal. Hans klassföreståndare höll i det.
Det blev ett bra möte. Kunde verkligen känna att de hade lärt känna Elias lite grand på den korta tid som han ändå gått här. Det är ganska imponerande eftersom Elias är ganska tyst av sig. Det enda de sa till Elias nackdel var att han inte visade allt han kan. Han var för tyst och höll sig i bakgrunden. Räckte upp handen för sällan fast han vet svaret. De sa att han har mycket lätt för att lära sig och att han mått alla målen i alla ämnen. (Trots att han inte gör sina läxor som han ska hemma...). Är inte det helt otroligt??? Trots att han missat närmare 1,5 års skolgång + att han går en klass över sin ålder? Jag är då en mycket stolt mamma.
Elias tycker verkligen om att gå i skolan. Trivs med alla sina klasskompisar. Gillar alla ämnen. Undra hur många andra som gör det i hans ålder? Kanske han uppskattar det mer också mer än man kan ana. För visst är det helt fantastiskt att han kan gå i skolan!
Han är bara för go! Bara bästaste killen jag känner till!