Förvirring på akuten

Elias var och tränade med sitt handbollslag igår. Det gick så bra! Han orkade med det mesta på träningen. Han var verkligen nöjd. Bea tycker det är kul också och hänger med så ofta hon "får". Hon bara längtar till hon kan hänga med tjejlaget. Lugi f-01. Men det blir! Vi kom fram till att Elias behöver lite nya träningskläder. SÅ det ska vi fixa i morgon, om inte mitt jobb drar ut på tiden tills affärerna stängt...
På tal om mitt jobb... Idag var det dax för vaccinering av 6:or. Tjejerna först. Det gick galant. Sen var det killarnas tur. Kille 4 i turordningen fick en kraftig allergisk reaktion - så jag fick i honom en massa finfina mediciner & ringa efter en plingplongtaxi in till barnakuten. När vi kom in på akutrummet stod en onkologläkare där och tog emot oss tillsammans med killens mamma. Läkaren tittade på mig, tittade på killen, tittade på mig, tittade på killen - sen sa jag "nej". ...-"Nej" sa han då. Klart att han inte hängde med. Han förväntade inte se mig med en annan kille. Han var nog glad att det INTE var Elias, Bea eller Louise. (Vet inte om han från början visste vad jag arbetade med). Så det blev en liten förvirring. Jag var bara så glad att killen jag hade med mig mådde över förväntan bra eftersom jag och Anna-Lena tagit hand om honom enligt konstens alla regler så han mådde klart bättre och så klart att det INTE var något av mina egna barn som åkt denna fina plingplongtaxi. Innan jag åkte hem från jobbet strax innan sex ringde jag mamman till killen. Hon var så glad att vi tog så väl hand om killen och sen berättade hon att läkaren berömt oss för ett proffsigt omhändertagande. Slutet gott - allting gott. Skönt!