Penicillin

I fredags kom morbror Mats och hans söta flickvän och käkade lite påskmat.
Sen i lördags så klubbades jag ner av samma baskellusker som Elias haft och jag har blivit hur ynklig som helst. Halsont, hög feber och rösten har försvunnit. Chrille har fått föra min talan sen dess. Viskväser fram de få orden jag kan få fram. Påbörjade penicillin precis som Elias.
Och idag... då klagar Bea på att hon har ont i halsen... så efter att Chrille ringt runt hur länge som helst och sjukvårdsrådgivningen meddelat att det var för många som ringde lyckades han till slut få tag i nån som skickade hit en läkarbil! Det visste vi inte ens om att det fanns. Men de kom efter några timmar och saken var biff. Penicillin där med.
Det var så ytterst länge sen jag var så här sjuk och knappt orkar vända mig i sängen. Tänker då på Elias (och alla de andra cancersjuka barnen) och allt de står ut med dag ut och dag in. Och inte klagar de heller. De gånger de mår ok och ska in och få en högdos - vet att "nu" kommer man må dåligt på så många olika sätt. Hela kroppen tar stryk. Vilka kämpar de är! ...Jag tackar Gud att jag inte har cancer! Tack! Tack för att jag bara drabbats av en enkel halsfluss som kommer gå över om några dagar. Tack kära doktorn som skrev ut penicillinet som redan börjat sänka min höga feber till under 39 grader.
Nu ska vi bara hålla tummarna att inga fler blir sjuka i familjen. På tisdag ska Chrille ladda för sin operation.