Bea är "utlagd"

Idag åkte både Chrille, jag, Bea och Elias till sjukhuset i samlad trupp. På vägen dit pratade vi om hur vi lever. Vi kom fram till att det är lika bra att ställa in sig på att vi måste gå upp minst 1gång/natt kl.3 och ta blodsocker framöver i typ så länge som Bea bor hemma. Kära vänner till oss gör det för deras diabetesdotter Emma - så det är bara till att gilla läget... Problemet är inte att vakna, gå upp och ta ett blodsocker. Problemet är att somna om när man är klar. Det tar oftast minst en timme. Vi kom fram till att vårt liv är mer påfrestande än att ha en nyfödd bebis som vaknar på nätterna.
Vi hade ett samtal med Beas läkare och just nu verkar det vara lite mer positiva vindar än förra veckan. Han var lite mer optimistisk. Kanske är det så att Bea haft högt blodsocker under en riktigt lång tid och behövt vara inlagd med insulindropp. Han tror att hon nu är mycket känslig för insulinet och får massa rekyler och som ett svar på det blir det kaos i hela henne. Hon helt enkelt jättebehöver pumpen för att må så bra som möjligt. Vi har förhoppningsvis lyckats ställa pumpen ganska bra. Så Bea blev "utlagd" som hon själv benämnde det.
När Bea var avklarad så var det Elias tur. En våning ner till dagvården för att Elias skulle ta prover och be om ett nytt recept på illamåendemedicinen Kytril.
På väg hem sa vi att man måste ta vara på minsta lilla tillfälle och förgylla det, så vi körde och handlade typ världens godaste bröd på Patesseriet (eller vad det nu heter?).
På kvällen körde vi och hämtade den berömda
fast den var klart mycket mycket finare än den här. Men lite oroliga är vi för den verkar lite väl slö och simmar lite annorlunda ...så vi blir oroliga om den klarar sig. Imorgon får vi fixa lite kompisar och nån tjusfull växt till henne.