Tomt i huset!

Det är tomt i huset nu när lilltösen och mamma är på sjukan. Jag hälsade på som hastigast idag och Bea mår bara bra. Hon hade jobbat jättebra på sjukhusskolan och räknat matte hela förmiddagen. Efter lunch så var hon på lekterapin och när jag kom så målade hon med vattenfärg och trallade som vanligt. Under natten har personalen kollat hennes socker och det ligger nu stabilt efter att pumpen blivit omprogrammerad igen. Annette har väl sovit sisådär och att vara på sjukan igen är inget som uppmuntrar men bättre ett par dagar där än att vi trilskas med dåliga värden hemma natt efter natt.
Elias hade tid hos sin kära tandläkare Anna idag och röntgenbilderna visade bra tänder. Han måste dock bli lite bättre på att borsta sina kindtänder. Tidigare var det ett problem att borsta överhuvudtaget eftersom att slemhinnorna var så känsliga men nu så ska det nog gå bättre. Proverna från igår var jättebra så idag ska han få den högsta dosen Metrotrexattabletter jag kan komma ihåg på länge. Efter skolan gick han som planerat till fritis för att hälsa på och han stannade ända till 5-tiden. Inga läxor så han sjönk ner i soffan och bara mös nu när det var "tyst i huset"!
Personligen så har jag svårt för att koppla av när någon inte är hemma, speciellt då dom är på sjukhuset. Det märks på hundarna att något inte stämmer och Dixie är otroligt enerverande på natten när inte Annette är hemma. Det är ett himla springande in och ut under täcket hela natten så fort en bil kör förbi eller ett annat ljud hörs. Morris är lugnet själv, "har jag gått å lagt mig så ligger jag" tycks han tänka. Middagsbestyren är avklarade och Louise planerar sin fest hon ska ha framöver. Snart är det dags för lilleman att göra sig färdig för natten och vi ska bara titta på DVD´n som vi fått från SVT en gång till. Vi fick ett första utkast härom dagen på tv programmet. Det är i princip färdigt sånär som på lite vinjett och ljud men vad vi har sett så blev det jättebra. Elias är helnöjd och jag själv är positivt överraskad över hur bra dom klippt ihop allt filmande. Vi kan bara tacka Linda & Henrik för ett jättebra arbete och hoppas att alla som ser det kan förstå och få en inblick i hur det är att vara 10 år och ha cancer.
Sov gott alla ni som stödjer oss!