Sjuka huset för hela bunten!

Elias mår som en jojo. Ena stunden bra och i nästa inget vidare alls. Då mår han illa, är orkeslös och ont i kroppen på olika ställen. Morgnarna är oftast värst.
Beatrices blodsocker är katastrof! Nu har det gått 2 veckor och vi har inte sovit mer än ca; 4 timmar/dygn - och det är inte ens i sträck. Så nu orkar vi faktiskt inte mer. Det ringer i öronen, ont i kroppen, huvudet sprängs, mår illa och känner oss helt skakiga. Under nätterna då vi måste ta blodsocker var annan timme så har det inte varit bra en enda natt och vi tvingas fundera och ändra pumpen precis varje gång eftersom blodsockret ligger hur illa som helst. Vi kan inte få nån som helst ordning på det och hon mår inte bra nu heller. Att gå tillbaka till vanliga insulinpennor är heller inget alternativ - det funkade inte heller - så nu håller vi på att packa ihop det nödvändigaste för att bli inlagda på avdelning 65.
Chrille får stanna hemma eftersom hans rygg inte klarar "sängarna" på sjukhuset. Han behöver sova ut ordentligt. Jag tror att jag förhoppningsvis ska kunna slappna av någotsånär på sjukhuset om de nu tar ansvaret och håller tiderna var annan timme och tänker hur de ska mixtra och ställa in pumpen.
Just nu är vi inte föräldrar utan vandrande "nånting". Stackars barn! Nu när vi har så fin vinter med snö, så orkar vi inte ens umgås det minsta lilla med dem ute. All kraft går åt till att bara ta sig igenom timme för timme.
Ja stackars stackars barn vi har som måste genomlida det ena efter det andra. Elias med sitt och Beas fingrar är helt sönderstuckna och hennes blodsocker gör att hon inte mår bra. Det verkar som om vi aldrig får en enda normal dag alls.
Skönt att sköterskan från onkologen kom i morse och tog ELias prover i alla fall - så slapp vi ta oss i kragen och fixa det.