Barncancerföreningens årsmöte på Bäckaskog slott

Denna helgen var det Barncancerföreningens årsmöte på Bäckaskogs slott.
Elias och Bea fick åka hem till mormor redan tidigt på lördag morgon. Mormor var supernervös över att ha ansvar för Bea och hennes hemska diabetes. Men sån tur är så finns ju den fina uppfinningen MOBIL... Louise var hemma och tog hand om hundarna - och mös av att vara alldeles ensam hemma i lugn och ro med sin kompis.

Chrille och jag checkade in och fick rum 42. Det låg i en egen byggnad/hus nere vid sjön. Helt nyrenoverad. När vi lämnat packningen var det lunch på slottet. Där var det ca: 70 andra från föreningen. Härliga underbara människor som alla på något sätt har eller haft ett barn med cancer. Efter lunchen var det möte om föreningen. Det blev massor av siffror och sen kom det 2 sjuksköterskor från avdelning 64 och föreläste om Illamående och om Nutrition. Mycket intressant och lärorikt. Riktigt positivt att höra att deras forskning i dessa ämnena gått framåt, så pass att inte ens läkare har en aning om detta. (Onkologläkarna kan detta, men det finns ju så många andra som borde veta). Sen... pratade BCF ordförande Thomas om ett pris som föreningen instiftat för något/några år sen. Årets kraft källa. Helt plötsligt kunde vi läsa " ...till två kvinnor som med mycket energi och ...och stort engagemang som har haft barnen ...för att göra livet lite roligare på sjukhuset i Lund i form av inköp av Wii konsoller/spel, fika mm." Jag läste och undrade mycket vad jag läste. Det stämde ju lite in på mig och Karin... Sen klickar Thomas på datorn och vi kunde läsa Karin och Annette. Jag övertappade hakan och vände mig om till Karin och bara stirrade utan att riktigt ändå fatta. Men det var oss de menade. Det går inte beskriva i ord hur förvånad jag blev. Tappade fattningen totalt. Men vårt engagemang finns pga av barnen och för att det finns så många som hjälper oss. Det får vi aldrig glömma. Så alla som hjälper oss är delaktiga. Tack alla Ni!
Vänner för livet!

Efter denna chockerande händelse var det bara att invänta kvällens händelser. Middagen var helt sagolikt god i goda vänners sällskap. Linda och Nico berättade att Amanda inte tyckte Elias film var bra. Hennes kommentar var; "Så enkelt är det inte". Jo, det är så sant, så sant... men det kanske ändå visar lite på en del hur det är. Man kan ju inte skrämma ovetandes barn hur mycket som helst. Om filmen hade varit en dokumentär för vuxna så hade det med all säkerhet sett annorlunda ut...
Efter middagen väntade discjockeyn på bottenplan , nån hade fler önskningar...men Karin och jag hade lite andra "uppdrag". Slottet skulle innehålla flertalet spöken, så vi köpte en bok om alla dessa och gick en runda för att undersöka saken lite närmare. Vi letade och letade, men inget dök upp.

BU!

När klockat slagit tolv orkade vi bara inte mer och jag somnade innan jag lagt huvudet på kudden. Vilken dag!