Dagens läkarkontroll

Elias går på läkarkontroll var 6:e vecka. Det är olika onkologläkare för det mesta, men det spelar ingen roll - för de är gulliga och duktiga allihop och känner Elias väl! Men en sak har de allihop gemensamt- de är alla helt "tagna" över Elias tillfrisknande. Det går inte ett enda läkarbesök utan att de kommenterar förra påsken och hur illa det var. Och INGEN är gladare än vi att Elias blev utsatt för ett mirakel och bara sakta men säkert vänt och blivit bättre och bättre.
Det var verkligen illa. Och de gjorde ALLT för Elias! Trots att en del onkologläkare inte var i tjänst långfredag och påskdan, så var de där hos oss ändå och kämpade tillsammans med oss. 2 systrar på rummet, 7 ingångear i porten med div. dropp som byttes var 45:e minut, sond, respirator, intensivläkare och barnonkologläkare... Varje minut var helt enorm. Glömmer inte när en av läkarna sa: "Vi kan ge hur mycket mediciner som helst - men de kan inte bota honom om han tappar hoppet. Ni måste SÄGA till honom att inte ge upp". Det är det svåraste vi gjort i hela vårt liv - att verkligen be honom att stanna hos oss. Sen sa han att de inte kunde göra mer... men att det fanns ett licenspreparat som inte är godkänt för barn som kommer skada hans lever ännu mer... att vi fick bestämma. Vi sa; JA - Hur hade vi kunnat säga annat? Ingen i hela världen visste nåt mer om hur de skulle kunna hjälpa honom. (Läkarna hade möte med 11 st läkare från hela världen - varje dag kl.14.00). 10ml kostade 10.000kr och Elias skulle ha det 3ggr/dag. Apoteksjouren ringdes in och Elias fick medicinen. Redan dan efter märkte vi en skillnad till det bättre. Hur fantastiskt var inte det?????? Men levern tog skada och Elias fick levercirros - skrumplever. En dödsdom. Men MIRAKEL finns!!!! Helt utan att läkarna kan förklara det så har Elias reparerat sin lever. Han har blivit sövd en gång extra bara för att verkligen verifiera att det är så och finna orsaken till det, men de vet inte varför. Han är den första i världen. Hur mirakulöst är inte det??! Det är som Frank och hans föräldrar säger - man får aldrig ge upp hoppet! Mirakel finns! Vi vet det och det finns inte ord så glada vi är för det! Vi är så enormt tacksamma! Avdelning 64 + dagvården och dess personal är bara bäst! All eloge till dem som verkligen gjort och gör allt för Elias!
Vi kan inte annat än säga världens största tack till Doktor Albert Bekassy som flera gånger vakat över Elias - utan honom hade Elias aldrig varit hos oss. Han är vår idol! (Även de andra är toppen, men...Albert är Albert). Kram!
När vi var på väg hem träffade vi Sari och Pontus som skulle på kontroll. Och lille Erik från Halmstad. Oj, vad han hade växt och blivit stor! Såg så fin ut! Hans systrar hade växt så jag inte kände igen dem. Det ska nog bli riktigt bra med honom också. Roligt att träffas! All lycka till er alla!!!