Fullmåne

Fullmåne. Det här förstår jag inte alls. Verkar helt otroligt, men ändå så är det så slumpmässigt för ofta att jag inte kan bortse från detta fenomen. Elias blir påverkad av detta.

Det hela började när Elias var liten - okej, mindre. Han hade då riktigt otäck krupp. Vi ska tacka Gudarna att vi bodde så nära sjukhuset så vi kunde vara där på mindre än 5 minuter. Till och med personalen på öronakut blev bleka när vi väl stormade in med en blå Elias som inte kunde andas pga sin krupp. Alltid samma. Hosade ett par gånger och sen segnade han ihop. På öron akut blev det både adrenalin och kortison och inhalation. Till slut fick vi med oss apparater hem och en spruta som var förfylld med adrenalin som låg på hyllan ovanför sängen.

En dag sa vår dåvarnade granne till oss: Har du tänkt på att Elias alltid bara blir sjuk då det är fullmåne? Jag tänkte att hon var helt snurrig och sa såklart nej. Men kunde ändå inte helt släppa tanken och kollade upp det. Jo, han blev dålig just på fullmånedagar. Och så har det varit sen dess. Det är för mig helt övermärkligt! Ingen annan i familjen reagerar på fullmåne.

Nu när Elias var som sjukast när han låg inne - fullmåne.

Igår när vi hade varit i Häggenäs och körde hem, så var det dax igen. Jag tänkte i bilen på väg hem; Det blir till att sova med ett öga öppet i natt. Natten gick bra, men Elias mådde INTE bra. Kunde inte gå till skolan! Han var helt blek och totalt orkeslös. Låg i soffan och klagade över matthet, ont i benen och huvudvärk.

Hur kan det va så här? Kan nån förklara? Är det en otrolig slump eller "på riktigt"? Jag skulle bra gärna vilja veta hur det ligger till med den saken.