Elias

Elias
Elias har cancer, men cancern har inte honom

onsdag 11 februari 2009

Blåsor i munnen. Lions bjöd på middag

Elias var riktigt glad över att ha sovit hemma. Tog det lugnt på morgonen och mös av bara av att vara. Någon frukost blev det inte för honom. Han har så ont i munnen av sina blåsor. Men efter att vi druckit upp kaffet var det dax att köra in igen.
Mådde inget vidare och ville bara lägga sig. Bad sköterskan titta honom i munnen och det resulterade i en tid till käkkirurgen i morgon bitti. Han har tre riktigt stora blåsor på tungan och svamp. Får detta av sin behandling. Det gör så ont att han har svårt att prata. Sen är han envis och vill inte ta så mycket smärtstillande. Han är dock urduktig på att ta förebyggande läkemedel, mycostatin mot svamp (smakar pyton - tycker jag). Sen tar han en ny sorts gel, aftamed, som både läker och smärtstillar - men den räcker inte till trots han penslar på 6-8ggr/dag. Sköljer med hexident för att förhindra infektion. Och nu får han även Xylocain och morfin... Så nu har han ont på riktigt. (Han vill helst inte ta något smärtstillande alls). Han hade sen en tendens till att få feber - så vi chansade inte på att åka hem över natten utan stannade kvar.
Beatrice tränade gymnastik och fick en känning - och inget sött hade vi med oss... så det blev till att snabbt fixa via affären som ligger intill... och vi fick parkeringsböter. Men vad gör man? Tänker på bilen eller Beatrice?
När hon mådde bättre körde vi upp till Elias igen. Barncancerföreningen hade fest. Idag var det Lions från Hörby som bjöd på maten. Gubbarna hade själva kockat stekar som var helt perfekta! Kokt potatis och sås, gele och ättiksgurka. Vin , öl, läsk eller vatten till. Köttbullar, prinskorvar och pasta till barnen. De hade också avanserat och gjort ett fint "tårttåg" i choklad och fyllt vagnarna med godis till kaffet. Trevligt att de var med. Elias gick med på att ta oxynorm(morfin) + xylocain innan maten och då kunde han äta - 3 stora portioner! Det blev frukost, lunch, middag i ett svep.
Efter maten var det dax för Beatrice och mig att åka hem. Hon har tjatat i en hel vecka att hon vill ha håret klippt, så ikväll blev det av. Oj, vad glad hon blev! Så glad att hon hade svårt att varva ner och gå och lägga sig. Härligt!

1 kommentar:

  1. ja säger-skriver bara en sak.FY F-N vad våra ungar får gå igenom

    SvaraRadera