Bästisar

Igår la jag märke till nåt helt underbart. Beatrice och Elias lekte och hade sååå kul ihop. Precis som det var förr - innan Elias blev sjuk. Då var de världens radarpar som alltid lekte dagarna igenom. Elias gick till Beas avdelning för och leka och Bea gick till Elias på rasten.
I samband med att Elias började bli dålig så blev jag också "överkänslig" över Beatrices busande, babblande och lekande. Ville inte dela rum med henne. Trots att de från början inte ville nåt annat. Orkade inte med henne. Önskade ibland att han inte skulle få komma hem från sjukhuset, så han skulle få slippa henne. Det var lite ledsamt, men inte så konstigt. Elias mådde ju inte alls bra. Beatrice saknade Elias, sin bästa kompis och bror så mycket!!! Hon har inte förstått varför. Vi har inte heller tänkt på att allt berott på hans mående.
Så NU när de leker och har sååå kul ihop... Ja, då blir man helt varm om hjärtat och det känns så skönt att Elias börjar bli sig själv igen. Bea är glad, Elias är glad, men gladast ändå... det är nog mamma.