Nu mår Elias inte så bra.

Nu mår Elias inte alls bra. Dexacortralen är så jobbig för honom. Han gråter, är ledsen och kan inte hantera sitt humör. Svaren är hela tiden "Inte vet väl jag". Vet inte hur han ska välja eller hur han vill ha det. Klarar inte av att vara nära andra pga av att det blir för mycket för honom. Vill helst bara ha det lugnt och tyst runt sig hela tiden - vilket är svårt med syskon och hundar. Har ont i hela kroppen. Är trött och urhängig. Helt ur form. Vill inte äta precis. Så allt han kan komma på att vilja äta beviljas. Det är helt enkelt fruktansvärda biverkningar. Ändå (!!!), trots att Elias vet om dessa biverkningar - så klagar han inte då vi säger att han måste ta sina mediciner. Han bara gör det. Man blir helt tårögd... när man säger det. Det gör så ont i en att be honom ta dem - men vad har han för val? Inget. Samtidigt så blir man så oerhört "stolt" och tacksam för att han har sån viljekraft att genomlida det han gör. Ja, han är en sann hjälte! Jag hoppas verkligen att han ska få möjligheten via "Min stora dag" att simma med delfinerna. Nåt han kan se fram emot och längta efter.
Idag är Bea hemma för hon håller på att bli förkyld. Vi fick be grannen ta hand om Bea eftersom man inte får vara där med syskon - speciellt inte om de är sjuka.
Chrille har jag lämnat på akuten. Han klarar inte av smärtorna längre. Han kan inte göra något alls. Inte sitta, inte ligga, inte stå, inte sova, så idag blev det akuten. Så nu väntar vi på att han ska ringa och meddela vad som ska hända NU. Operation eller inte.
När Chrille var lämnad var det dax för Elias att ta prover på dagvården. Karin fixade det galant som vanligt. Sen var det till att trava iväg till apoteket, för Elias mediciner var helt slut - vi fick tigga till oss 3 från avdelningen... Sen var jag tvungen att handla - trota att Elias mår riktigt uselt och bara ville hem, men vad gör man när kylskåpet ar tomt och mjölken är slut? Han kan ju inte vara ensam hemma.
Hemma ser det ut som en bomb har landat. Hela huset är fyllt av tvätt som hänger på tork och som är vikt och ska läggas på plats... saker som ligger överallt. Men jag tvättar hellre dygnet runt än riskerar att Elias ska få en infektion. Det är allt annat än lugnet som råder här hemma. Det är minst sagt fullt upp med alla dessa sjuklingar!
Som det ser ut nu kan jag inte jobba alls denna veckan, för hur skulle det gå då???