Stress

Jag hade en tid till tandläkaren för undersökning kl.7.40 = Hur får man iväg 3 barn till skolan då? Louise fick rycka in med strikta regler att inte komma i bråk med Bea. Louise cyklade med Bea. Elias fick komma för sent eftersom hans leder knakar och sprakar och gör ont när det låter, och han är ju trots allt inte helt fit for fight...än, och han är lite "osäker" på cykeln. Skulle bli joggigt om han orkade ta sig dit, men inte hem.
Idag blev Bea dålig i skolan. Hennes blodsocker var lågt och ville inte stiga, trots att Marie & co tog hand om henne på bästa sätt och gav henne honung, dfruvsocker, mjölk, mackor med ost... och mer därtill. Hon skakade och frös och mådde inte alls bra. Trött av hennes känning. Och hennes cykel står på skolan... Så hon fick landa i soffan när jag fick hem henne. Då svichade jag runt i Elias rum och gjorde fint. Host host vad dammigt. Örk! Elias blev urledsen när jag "sabbat" alla hans legobyggen men nöjd för att det blivit lite finare (vi långt ifrån att vara klara än).
Sen var det dax att hämta Elias. Han var så nöjd med dagen i skolan. Pratade med fröken om ett prov de ska ha i morgon. Elias har ju inte kunnat vara med på lektionerna förra veckan i princip, så det kan kanske bli lite klurigt för honom med 1 dag på sig att plugga till provet.
Från upphämtning till att hälsa på den dållige pappan. Han blir så klart glad när vi kommer och vill helst att vi stannar länge, men... det är så mycket att fixa. Så vi kom sent därifrån.
Så det blev stirrigt med middagen. Åsa - Elias gulliga tränare, meddelade att om 45 min är det lagfotografering med Lugi p99 på Fäladsgården. Stress. Hmm. Mitt i allt detta fick Louise en stor känning. Nere på 2,0 och mådde inte alls bra - och 2 minuter senare, ja, då fick Bea också en känning - dock inte så illa. Hon hade "bara" nåt lågt på 3. Mitt i köttbullerullandet! = När känningarna kommer så kan de inte tänka klart och har svårt att förstå vad de ska göra själv = de behöver handfast hjälp.
Maten åts i Guinessrekordanda innan vi for iväg till laget för fotograferingen. Vi kom på pricken på minuten i tid. Elias var ombytt och klar i sina Lugikläder.
Sen behövde bilen tankas och hela bagaget var fullt med skit, så vi körde och slängde det på sopstationen. Därefter hem.
Elias skulle plugga, men somnade i soffan på 1 sekund. Bea gjorde först sin läxa och lekte sen lite med sina saker och gjorde en macka. Vi väckte Elias och då var han också hungrig. Idol sågs av barnen medan jag bara satt ner några minuter. Tvättmaskinen laddades igen.
Elias fick sen ett akut behov av ett bad och medan han satt där och mös, hann jag förhöra honom inför morgondagens prov. Yes, han ska nog klara det. En kamp mot tiden hela dan! Ja, då orkar man bara inte höra att Chrille har tråkigt på sjukhuset. Jag vet det, men vad kan jag göra åt det. Jag kämpar för att få ihop allt fix och måsten. Det som är en självklarhet för andra - det är en dröm i dimma för mig. Bara det att få till det att komma i ordning här hemma. Vi flyttade hit förra midsommar och än står det flyttkartonger ovanför trappan. Garderober som saknar inredning... ja det är hur mycket som helst. Jag önskar verkligen att vi SNART, mycket snart ska kunna leva ett kanske lite lite mer normalt liv och inte hela dygnets timmar vara ett halvt sjukhus med alla dess specialiteter. Jag verkligen är så trött på sjukhus och sjukdomar. Det står mig upp i halsen. Nu orkar jag bara inte med det. Leve friskheten!!! Måtte diabetes kunna botas urmega snart och barncancerläkemedlen bara göra ett superrevoltionerande mirakelvändning så cancer botas lätt som en plätt! Sen kan resten också bara hokuspokusa sig så det blir bra det med. (Tur man är skolsköterska så man inte skulle bli arbetslös i så fall). Annars kan man kanske specialiser om sig och syssla med plastikkirurgi för alla med komplex och brist på ett liv med verklig mening.
Hundarna är nykissade och NU ska jag bara ta ett nytt blodsocker på Beatrice, läsa ett kapitel i boken vid sängen innan jag bara kolavippar av trötthet.