Jobbig vecka

Elias har varit hängig hela veckan. Fick åka in och ta nya prover igår och de var i alla fall inte på väg neråt, så vi håller tummarna att det ska vara "ok" ur hans mått mätt. Trombocyterna är dock hur låga som helst (19) och han är full av svarta blåmärken och små hudblödningar lite var stans. Så det har varit sparamt med skolarbetet, men ändå fått gjort en hel del matte, så han fick beröm av fröken Marianne.
Chrille mår heller inget vidare och orkar inte göra många knop. Ligger mest och har ont i ryggen, är matt och har svårt för att äta. Humöret... får sig en släng, så det kunde ha varit bättre. Det är väl oron över allt som hänt och framtiden... Det är så klart påfresande för honom att inte ha något jobb att se fram emot den dagen då Elias mår så bra att han klara sig utan att någon av oss måste vara hemma jämt. (Så om nån har ett bra förslag på ett arbete som Chrille kan göra en vacker dag, så mottages det med varm hand). Det är jobbigt för oss alla i den siuationen vi befinner oss i. 3 sjuka barn hemma och allt vad det innebär kring det. Att sen mormor blev akut dålig och hamnat på sjukhus har inte muntrat upp saken heller. Just nu tackar jag för att flickorna mår bra och att deras blodsocker är "ok".
Ikväll var Elias, Beatrice och jag på sjukhuset och hälsade på Isabelle som blev opererad i går i 6,5 timmar - lilla stackarn - vilken kämpe hon är. Hon var lite blek om nosen... Då fick vi veta att det var sista dagen som man blev insläppt på avdelningarna. From i morgon är det besöksförbud på alla avdelningar. Endast (!) helt friska föräldrar får komma - inte syskon eller andra bekanta. Det är bra tycker jag. Då har man verkligen tagit ansvar för att minimera risken för att pandemin ska få grepp inne på sjukhuset. Sen kunde vi inte låta bli att hälsa på Amanda som ligger och får sin SISTA högdos! Mådde helt ok när vi var där och hennes metrotrexatvärden var riktigt på väg ner. Hoppas de får komma hem i morgon!