Elias är helt helt utslagen av dexacortralen. Orkar ingenting alls. Har ont i kroppen av vincristinet. Vänder och vrider sig i soffan. Suckar och mår dåligt. Säger att hela kroppen är helt slut. Idag har han dock fått i sig lite mer att äta, så det är ju bra. Bea är hängig med sitt halsonda. Hon dricker te och fick i sig massor av pannkakor. Det är ett kämpande med maten. Elias vill inte ha nått, Bea vill inte ha nått. När man väl kommer på vad den ene eller andra ev. tänkas kan äta, så vägrar den andra att äta det. = flera maträtter kockas. Dock har vi upptäckt att han mår lite lite bättre av att gå korta promenader, så det har vi gjort. Stackarn ser ut som en zoombi när han går. Hundarna blir glada. Det är tur det. Morris ligger hos honom hela dagarna och på natten får Elias tom lägga sina ben på honom.
Klockan 15.30 togs den sista dosen dexacortral för den här gången. Nu hoppas vi bara det snabbt ska gå ur kroppen så han kan må lite bättre.
Chrille har blivit förflyttad till ortopeden. Summa summarium är att han är sämre... så det lär väl dröja innan han kan komma hem.
Elias
Elias har cancer, men cancern har inte honom
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Som ni får kämpa, tänker på er!
SvaraRaderaMaria, okänd bloggläsare
Fy f-n vad ni har det jobbigt. Vi lider med er. Vi tänker på er. Fam. Dahl, Växjö
SvaraRaderaOj, jag blir alldeles matt av att höra hur ni har det. Hoppas det vänder snart och att Elias får må bättre. Och stackars Chrille med diskbråck- vet precis hur det känns, hade det själv i två år för tre år sen. Skickar styrketankar.
SvaraRadera/Anna. (följer bloggen från Huddinge, mitt i efterdyningarna av min sons benmärgstransplantation.)