Suck

När Elias vaknade så vankade han ut i köket. Började att gråta direkt. Sa att han var hungrig. Åt lite mer än en macka med o´boy. Det var ju bra! Sen dök han ner i soffan igen. Orkade inte vara uppe. Sappade runt lite bland kanalerna och spelade lite xbox. Men orkade inte ens med det.
Christer har fixat lite med tvättstugan. Satt upp en bänkskiva vid vasken och över hurtsen. För nån dag sen uppstod behovet varma kläder och vantar, så vi rotade runt på vinden. Det slutade i frustration över all röra och man blir helt tokig. Så idag "låste" jag in mig där ett tag och började organisera och sortera. Hittade massor av bra kläder och skor. Hittade även sopsäcka med "byggsopor". Lite lustigt att den stod där och bara tog plats. Men det blir väl så när man flyttar in i renoveringsobjekt a la megastort i samband med att barnen blev så sjuka, så man bara hottade in allt lite var stans. Vilken platsskillnad det blev i alla fall! Tom barnen blev lite imponerade. Sa att nu blir det inte lika lätt att leka kurragömma där. "Röjningen" är långt ifrån klar, men den är påbörjad i alla fall. Jag har hört att det finns fler dagar att fortsätta och sen är det väl ingen som tar det ifrån en heller...tyvärr. Man kan säga att vi håller på att flytta in i vårt hus. I varje fall så känns det så.
Elias har vänt och vridigt sig i soffan, i sängen, tillbaka i soffan hela dan. Gråtit från och till. Pratar i princip inte alls och svarar knappt på tilltal. Blicken är nån helt annan stans. Han känner sig rastlös men helt slut och orkar ingenting. Mår illa emellanåt. Bryter samman för minsta lilla. Vill att man håller om honom och samtidigt orkar han inte med det heller. Han sa idag att han inte orkar mer. Det skar i hjärtat. Han som aldrig klagat, hur illa han än har mått. Jag pratade med honom om dagarna han har kvar av Dexacortralen - att vi kämpar tillsammans, men att jag förstår att han har det jobbigt. För det syns och märks. Vi måste bara ta timme för timme och räkna ner.
Middagen idag blev katastrof. Köttet vi stekte smakade så illa att vi inte kunde äta det. Örk! Färdigmarinerat - aldrig mer tack. Så Chrille körde iväg och fixade pizza och en cheeseburgare till Elias. Elias bröt samman. Den kom inte från Burger King. Tårarna sprutade och han var verkligen så genomledsen. Det fanns inget annat att göra än att Chrille fick köra en vända till till stan och ordna cheeseburgare från BK. Annars skulle han inte ha fått nåt i sig. Han säger att han inte kan äta mer än vissa saker nu när han tar dexacortralen. Att smaken är så annorlunda. Han äter inte ens det han gillar allra mest. Men cheeseburgare är klart bättre än inget alls. Karin berättade att Isabelle bara kunde äta dansk pölse under en period. Det var lite svårare att få tag på.
Efter maten tog Elias ett bad. Tyckte det var ok skönt. Satt i vattnet och bara satt. Inte en min.
Elias sa att han inte ens ville följa med ut med hundarna. Han som verkligen brukar tycka om att följa med att gå sista rundan med dem. Då mår han inte bra.
När vi sen såg på tv en stund började suckarna och Elias ville bara gå och lägga sig. Själv somnade jag till redan vid 21. Men mammaplikten kallade så det var bara till att vakna igen. Beas blodsocker var skyhögt igen. Över 21. Suck! Nu blir det till att gå upp var annan timme hela natten igen och ta prov och ev. ge mer insulin. Är det inte det ena så är det det andra. Gud vad jag önskar att barnen vore friska!!!