En artikel som stod i sydsvenskan igår

Kanske något att tänka på för alla oss som är i den här situationen.


Som att utsättas för ett krigstrauma

Av Linda Stark
Publicerad 20 januari 2010 6.00 | Uppdaterad 20 januari 2010 6.00

Många föräldrar vars barn blir allvarligt sjuka drabbas av posttraumatiskt stres­syndrom. Trots det saknas vårdresurser för att ta hand om deras hälsa. Ny forskning vill ändra på den saken.

Vi är vana vid att höra att det drabbar militärer som varit i krig eller människor som tvingats fly på grund av krig eller förföljelse. Sömnsvårigheter och mardrömmar. Otäcka händelser som man har upplevt spelas upp i medvetandet om och om igen. Man undviker situationer eller samtal som kan påminna om en viss händelse. Allt är kännetecken på posttraumatiskt stresssyndrom, PTSD.

Men även föräldrar till barn som genomgår cancerbehandling kan få dessa symptom. Det har sjuksköterskan Ulrika Pöder kommit fram till i sin avhandling.

För ett par år sedan fick hon möjlighet att ingå i ett forskningsprojekt vid Uppsala universitet kring PTSD. Syftet var att undersöka om föräldrar till barn som genomgår cancerbehandling har symptom som är typiska för de som har fått ­diagnosen posttraumatiskt stressyndrom.
– Våra resultat visar att en fjärdedel av föräldrarna som ingick i studien hade sådana kännetecken. De återupplevde svåra minnen, kände sig känslomässigt avtrubbade, var extra vaksamma och hade både sömn- och koncentrationssvårigheter.

Resultatet i sig är kanske inte uppseendeväckande. Att föräldrar hamnar i en kris när deras barn drabbas av en livshotande sjukdom ses som en naturlig reaktion. Men posttraumatiskt stressyndrom är en me­dicinsk diagnos. Trots det saknas vårdresurser som fokuserar på föräldrarnas hälsotillstånd.

På alla barnonkologiska enheter finns en kurator som föräldrar får prata med. Men i avhandlingen framgår det att mindre än hälften av de som önskade psykologhjälp fick den möjligheten.
– Även om det är en självklarhet att föräldrar till dessa barn kan må psykiskt dåligt bör de få vård om de visar tecken på PTSD. Både för sin egen skull, men också för barnets. Sjukdomsförloppen i de här fallen är ofta långvariga och föräldrarna behöver återhämtning för att orka vara där för sina barn under hela behandlingen, säger Ulrika Pöder.

När föräldrarna i studien fick tala fritt om hur de upplevde sin livssituation efter att barnet hade fått sin diagnos, berättade flera om oförmågan att fortsätta arbeta eller upprätthålla ett ”vanligt liv”. De som hade ett stort socialt nätverk av vänner och anhöriga upplevde situationen som lättare än de som stod utan extra stöd. Flera av dessa ville ha mer hjälp och stöd, men orkade inte ta initiativet själva.
– Tidigare studier visar att socialt stöd och posttraumatiskt stressyndrom har ett samband. Därför är det möjligt att de föräldrar som uppvisar symptom på PTSD hade kunnat må bättre om de hade fått hjälp och avlastning med exempelvis hushållssysslor, säger Ulrika Pöder.

Mammor som är hemma har flest symptom

Fler mammor än pappor med svårt sjuka barn uppvisade posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Ulrika Pöder blev förvånad över resultaten i sin avhandling trots att tidigare studier har kommit fram till samma sak. Hon trodde det var annorlunda i Sverige.
– Jag hade en bild av att svenska föräldrar var jämlika och delade på såväl hushållsarbete som barnen. Men det var faktiskt inte så.
Kvinnorna var hemma i mycket större utsträckning än männen. Det var kvinnorna som jobbade deltid, vilket förmodligen betyder att de tog huvudansvaret för barnen.
Ulrika Pöder tror att flera faktorer ligger bakom att fler mammor än pappor uppvisade PTSD.
– Kvinnor har ofta lättare att prata om hur de känner, kanske är det därför som resultatet ser ut som det gör. Annars är en förklaring att ju mer man isolerar sig och inte arbetar, desto mer tid har man till att oroa sig för barnet. Därför tror jag att det kan vara viktigt att få bli distraherad av andra saker.

Reaktion på extremt traumatisk händelse
Posttraumatiskt stress­syndrom, PTSD (posttraumatic stress disorder), är en psykisk störning som kan drabba personer som utsatts för en extremt traumatisk händelse. Händelsen kan bestå i att ha bevittnat eller konfronterats med död eller dödshot, kroppslig skada eller hot om allvarlig kroppsskada.
Sjukdomen karakteriseras av tre symtomgrupper:
1. Ett ständigt och plågsamt återupplevande av händelsen.
2. Ett ständigt undvikande av tankar, känslor eller aktiviteter som har med händelsen att göra, eller svårigheter att minnas viktiga detaljer av den.
3. Bestående tecken på psykisk överspändhet till exempel i form av koncentrationssvårigheter, sömnstörningar, irritabilitet och spänd vaksamhet.

Källa: NE