Vi kan inte i ord säga tack till alla människor
som finns runt oss!!!
Att Elias fick cancer är det värsta som kunde hända!!! Hela ens tillvaro har förändrats. Vi själva som personer har förändrats. Vi tar aldrig något för givet, inte ens morgondagen. Vi är tacksamma för dagen. Även om man ibland blir ledsen och besviken över att aldrig känna sig som om man levde i en helt vanlig vardag.
Vi njuter av det lilla - verkligen det lilla minsta. Ibland undrar man över ens tankar om allt. Allt som finns runt en. Vi uppskattar det vi ser - ser naturens skiftningar som gåvor för ögonen. Bara denna sommaren vi fick. Solen sken precis varje dag. Nån sa att vädret inte var så fint som vi upplevde, men det var verkligen så att här hemma hos oss, så sken solen verkligen varje dag. Vi njöt av varje minut som vi var hemma. Kanske njöt vi extra då vi verkligen hade möjlighet att vara just hemma. Grannen på 4:an - de höll med oss. Ingen annanstans sken solen så som här.
Hösten - Vi kan inte minnas att den nånsin var regning och trist. Vi gick i sandaler tills snön kom.
Vintern är här och så härligt det var att få uppleva regält med snö. Barnen lekte och hade så skoj. Själva skrattade vi åt massa saker som blev så tokiga bara för att snön var här. När jag gick ut med hundarna en tidig morgon, då Dixie försvann långt ner i snön och fick hoppa högt för att ta sig fram. Morris blev som en snöboll, så han fick åka på en akut trimning med trimmern. Mannen som kämpade i den höga snön med höga steg med sin resväska högt under armhålan. Jag skrattade så jag höll på att ramla omkull! (Medan han tyckte jag var helknäpp som inte förstod hur jobbigt han hade för att ta sig fram...).
Ja, det finns så mycket glädje runt en som man kanske inte ens nuddar vid sina tankar om man lever "i den normala världen". Troligen kan ni kanske inte ens förstå hur mycket det betyder för oss att "ni" verkligen finns. Ni som sänder ett något så litet som ett leende, ett värmande ord eller verkligen finns och hjälper oss när vi behöver det. Det är klart lättare att ta sig igenom detta "allra hemskaste" när man känner att det finns så underbara människor där som stöd.
Trots att cancern är det allra värsta som hänt oss, har vi ändå en del att tacka cancern för. Vi har lärt oss att inte ta något för givet, att glädjas över det lilla lilla, lärt känna så många nya underbara människor och verkligen insett att vi har de bästa vännerna man kan ha. Sen har vi fått nya vänner för livet.
...men inom oss, finns också så klart så otroligt mycket sorg, "ledsenhet", oro och rädsla. Det går inte en dag utan att man inser hur skört livet är. Ingen dag utan att man tänker på alla de cancersjuka barnen som kämpar, Evelina som förlorade kampen och verkligen tyvärr fler därtill...
Jag läste en annons från barncancerfonden som sa vad världens finaste ord är:
Idag har Chrille och jag varit och hämtat våra härliga hundar i Sjöbo. Där de blivit ordentligt bortskämda och haft det så bra de bara kunna få ha det. Dixie har fått sova i sängen under täcket och Morris passade på att lyxa till det extra med att få en kudde precis intill Andrés mammas! Långa promenader och massor av mys. Till Er alla som passat dem: Änglar finns och ni är några av dem!!! Vi kan inte tacka er nog!
Sen inte nog med detta. Vi fick en avi att lösa ut ett paket. Efter många om och men hittade de paketet i affären som handhar posten. Det var ett stort paket med ett brev från en bloggläsare. Ja, vi blev tårögda! Ett så fint brev! (Skulle gärna vilja lägga in det här i bloggen, men vi vet ju inte hur du ställer dig till det). Dock vill vi minst sagt verkligen hoppas, hålla alla tummar vi kan hitta och önska att allt ska gå bra med Linus stamcellstransplantation!!! Vi kommer verkligen hålla på Tyskland i fotbolls VM i sommar! Paketet innehöll ett spel. Drakologi. Waw, så fint spel. Vi ser fram emot när vi ätit vår paj, då vi ska kasta oss över spelet och spela allihop. Hur ska vi kunna tacka dig Annica?
som finns runt oss!!!
Många känner vi väl. Det är alla våra vänner som vi är så tacksamma för att de orkar med oss trots att vi inte alltid är på "G", som orkar höra på alla turer om sjukhus och blodvärden i ett kör. Som blir regält insatta i allt ifrån sjukhusvistelser, cellgiftsbehandlingar, blodprovssvar, barncancerföreningen, änglaarbetet och om alla andra cancersjuka barn vi möter...
Att Elias fick cancer är det värsta som kunde hända!!! Hela ens tillvaro har förändrats. Vi själva som personer har förändrats. Vi tar aldrig något för givet, inte ens morgondagen. Vi är tacksamma för dagen. Även om man ibland blir ledsen och besviken över att aldrig känna sig som om man levde i en helt vanlig vardag.
Vi njuter av det lilla - verkligen det lilla minsta. Ibland undrar man över ens tankar om allt. Allt som finns runt en. Vi uppskattar det vi ser - ser naturens skiftningar som gåvor för ögonen. Bara denna sommaren vi fick. Solen sken precis varje dag. Nån sa att vädret inte var så fint som vi upplevde, men det var verkligen så att här hemma hos oss, så sken solen verkligen varje dag. Vi njöt av varje minut som vi var hemma. Kanske njöt vi extra då vi verkligen hade möjlighet att vara just hemma. Grannen på 4:an - de höll med oss. Ingen annanstans sken solen så som här.
Hösten - Vi kan inte minnas att den nånsin var regning och trist. Vi gick i sandaler tills snön kom.
Vintern är här och så härligt det var att få uppleva regält med snö. Barnen lekte och hade så skoj. Själva skrattade vi åt massa saker som blev så tokiga bara för att snön var här. När jag gick ut med hundarna en tidig morgon, då Dixie försvann långt ner i snön och fick hoppa högt för att ta sig fram. Morris blev som en snöboll, så han fick åka på en akut trimning med trimmern. Mannen som kämpade i den höga snön med höga steg med sin resväska högt under armhålan. Jag skrattade så jag höll på att ramla omkull! (Medan han tyckte jag var helknäpp som inte förstod hur jobbigt han hade för att ta sig fram...).
Ja, det finns så mycket glädje runt en som man kanske inte ens nuddar vid sina tankar om man lever "i den normala världen". Troligen kan ni kanske inte ens förstå hur mycket det betyder för oss att "ni" verkligen finns. Ni som sänder ett något så litet som ett leende, ett värmande ord eller verkligen finns och hjälper oss när vi behöver det. Det är klart lättare att ta sig igenom detta "allra hemskaste" när man känner att det finns så underbara människor där som stöd.
Trots att cancern är det allra värsta som hänt oss, har vi ändå en del att tacka cancern för. Vi har lärt oss att inte ta något för givet, att glädjas över det lilla lilla, lärt känna så många nya underbara människor och verkligen insett att vi har de bästa vännerna man kan ha. Sen har vi fått nya vänner för livet.
...men inom oss, finns också så klart så otroligt mycket sorg, "ledsenhet", oro och rädsla. Det går inte en dag utan att man inser hur skört livet är. Ingen dag utan att man tänker på alla de cancersjuka barnen som kämpar, Evelina som förlorade kampen och verkligen tyvärr fler därtill...
Jag läste en annons från barncancerfonden som sa vad världens finaste ord är:
IMORGON.
Undrar hur många "i den vanliga världen" som verkligen kan förstå det.Idag har Chrille och jag varit och hämtat våra härliga hundar i Sjöbo. Där de blivit ordentligt bortskämda och haft det så bra de bara kunna få ha det. Dixie har fått sova i sängen under täcket och Morris passade på att lyxa till det extra med att få en kudde precis intill Andrés mammas! Långa promenader och massor av mys. Till Er alla som passat dem: Änglar finns och ni är några av dem!!! Vi kan inte tacka er nog!
Sen inte nog med detta. Vi fick en avi att lösa ut ett paket. Efter många om och men hittade de paketet i affären som handhar posten. Det var ett stort paket med ett brev från en bloggläsare. Ja, vi blev tårögda! Ett så fint brev! (Skulle gärna vilja lägga in det här i bloggen, men vi vet ju inte hur du ställer dig till det). Dock vill vi minst sagt verkligen hoppas, hålla alla tummar vi kan hitta och önska att allt ska gå bra med Linus stamcellstransplantation!!! Vi kommer verkligen hålla på Tyskland i fotbolls VM i sommar! Paketet innehöll ett spel. Drakologi. Waw, så fint spel. Vi ser fram emot när vi ätit vår paj, då vi ska kasta oss över spelet och spela allihop. Hur ska vi kunna tacka dig Annica?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar