Elias

Elias
Elias har cancer, men cancern har inte honom

måndag 13 juli 2009

Både Louise och Elias på sjukhuset

Suck och stön! Det verkar bli en svår nöt att knäcka med Louises blodsocker. Hela natten fick man höja insulindroppet. Blodsocker kontroll en gång i timmen dygnet runt sen i lördags. Är pumpen sönder? Fick en spruta med 8 enheter insulin - blodsockret steg i alla fall, fick låna en annan pump - samma resultat... Strax runt 20+. Hmm??? Infektion är uteslutet. Insulinresistent? Annat? VAD??? Hennes blodsockerstegringar lägger hela avdelningens rynkor i veck.
Elias hade tid till dagvården för sina sedvanliga provtagning på dagvården och efter det kom de till oss på avd.65. Idag fick hon totalt 23 enheter till lunchen. (Ungefär så mycket hon tar på ett dygn). DÅ började blodsockret ge med sig lite och vi fick åka på 1,5 timmes permis.
Chrille lämnade tillbaka oss på sjukhuset kl.15.00 och jag gick vägen om dagvården för att få Elias provsvar. Hb 97, totalvita 1,6, neutrofila 0,6, trombocyter 17, Bilirubin 30, ASAT och ALAT sjunkit regält. Alltså klart för låga trombocyter. Inte helt kalas med tanke på att han har näsblod flera gånger om dagen och inte kan låta bli att pilla på sina sårskorpor han har... Vita - låga = sprittvättande och städning och halvkarrantän. Leverproverna har sjunkit - Gött! Så läkaren på avdelningen menade på att Elias skulle komma in och få en påse trombocyter ikväll. Det var bara ringa Chrille och be honom hämta Elias och Bea för en retur till till sjukhuset. Man kan bli galen för mindre.
Elias blev emlad på porten och väntade på 64:an. Bea fick en känning och Chrille fixade fram en macka till henne och ett glas mjölk. Louise låg på 65:an och var på dåligt humör pga av hennes blodsockerklydd. När Bea mådde bättre sprang hon mellan avdelningarna innan Elias fick sina trombocyter satta. Då gick vi alla till Louise så vi kunde ha lite koll på henne. Blodsockret var ok till kvällsmaten, så med stora mängder insulin och lite is i magen förhörde vi oss om det var möjligt att vi kunde åka på permis tills i morgon bitti. Läkaren sa ja.
Tillbaka till 64:an när trombocyterna var inne och drog nålen. Sen åkte vi hem och lagade mat vid sjutiden eller om det var lite senare... Trötta som urlakade sillar. Ringde Karin och Hanna - glömde att jag hade pasta på spisen. Chrille fixade lite ute. Trött han med.

Bea hon blir aldrig trött. Vild hela dagen och hela natten med för den delen. Full fart och bus är det som gäller.

5 kommentarer:

  1. Männsikor går in i väggen för mindre än detta Anette, jag har inga ord, men mitt hjärta finns hos er fullt av beundran.
    Pussa alla barnen, hundarna och Chrille från mig, vi höres vackra väninnan min.

    SvaraRadera
  2. Nä nu. Vilken otur ni haft. Starkt att ni orkar hålla humöret uppe. Hoppas ni får en lugnare sensommar o att alla barnen snart blir friska. Kram från familjen Bendz

    SvaraRadera
  3. Oj vad ni har det tufft just nu! Jobbigt nog med ett barn som måste till sjukan ha tiden men att ha två? Inte alls lätt..:(
    Tänker på er och hoppas att Louise mår bättre snart!

    SvaraRadera
  4. Vi tänker på er....
    kram Linda med familj

    SvaraRadera
  5. Kära vänner.Tack så jätte mycket för underbart rörande brev.Det känns så fint att höra att Evelina berörde många in i hjärtat.
    Vi tänker ofta på er som kämpar vidare på avd 64 och önskar att alla barn ska få bli friska.
    Önskar er all lycka. många styrke kramar från oss till er alla

    SvaraRadera