Torsdag

Ringde Bitte på morgonen. Hon var på jobbet och berättade att Vincent var hemma några dagar. Så jag ringde honom och undrade om han kunde komma hit en sväng. Gissa om Elias blev överraskad när jag väckte honom. Härligt!
Bea lekte med Vera och jag körde iväg och jobbade medan Chrille har däckat i soffan. Äntligen verkar det som om han börjar kunna varva ner och kunna sova lite bättre. Det är förfärligt att inte kunna sova. Det är så mycket som blir påverkat då. Framförallt alla jobbiga tankar som tränger sig på.
Storebror Anton kom hit innan jag kom hem igen. Han är på väg att flytta hit permanent.
Elias mår inget vidare alls. Han kan inte säga hur det känns, men det syns på hela honom att han är helt ur form. Orkade inte gå ner för trappan igår kväll utan fick sitta på gumpen ner för varje trappsteg. Verkar deprimerad och har svårt att koncentrera sig. Allt detta för den där starka kortisonen, Dexacortral, han får tre gånger om dan - utöver de andra cellgifterna han måste ta varje dag som inte precis gör honom pigg. Men Elias klagar inte. Han gör som läkaren sagt. Han är en riktig kämpe! Ja, man kan inte låta bli att bli påverkad utan blir nästan lika ledsen som han. Trots att vi fick så underbara besked i tisdags. Det är så hemskt med denna djävla sjukdom och allt det den drar med sig.