...men kvällen var ung och vi hade ingen tid att passa. När barnen ätit klart hoppade de i poolen och badade hur länge som helst.
Det var höga skrik, hopp och annat kul. Sen kurragömmades det och blev dansuppvisning av Bea och Sara. Michael Jackon fans. Autografer delades ut efter showen.
När mörkret fallit på var det de vuxnas tur att hoppa i plurret tillsammans med de glada barnen. En och annan vattenbomb gjordes (- vi håller fortfarande på att återfylla vatten i poolen...).Vi hade en urtrevlig kväll i goda vänners sällskap. Elias njöt i fulla drag.
Tack alla Ni som kom och gjorde vår dag så härlig!
Nu börjar det kännas som om vi flyttat in i huset på riktigt. Efter 14 månader. Att vi kan börja njuta av vårt hem och umgås med vänner. Ok, det är mycket kvar att göra och fixa, men det känns så mycket mer som ett riktigt hem nu. Inget är härligare än att verkligen vara hemma - långt ifrån sjukhusets hemska vita väggar. Vad kan vara bättre än det? Vi kan umgås med den verkliga världen igen. Vi kan vara ute i den lilla "trädgården" utan att slippa klippa oss genom djungelslingret eller kliva på byggmateriel. Vi kan vara inne (och fortsätta packa upp och få i ordning).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar