Si så där...

Idag är Elias matt. Men det är ju inte precis en panodil han fått i sig och behöva gå upp och kissa i ett kör tär också på krafterna. Han fryser och är varm omvarannat. Aptiten är borta. Fick bara i sig några bitar äpple. Kinderna är röda och jag tyckte mig ana att han började se gul ut... Vi sökte efter läkaren hela dagen. Även om man kan ha förståelse att de har fullt upp så vill man ändå ha svar på sina frågor.
Tristess är ett faktum. När Elias spelat lite tv-spel, sappat runt på Tv:ns utbud och vridit sig 25 varv i sängen, släpade han sig ur sängen och ville gå ner till skolan. Trots att han inte mådde bra alls. Droppställningen utrustades med både kisseflaska och kräkpåse. Skolan stängde kl.12. Men lekterapin var öppen. Elias vann inte mindre än 3 gånger av 3 i biljard. Sen skapade han en fin namnskylt i trä innan han la sig över bordet av utmattning.
Chrille var hemma en sväng och hämtade upp Bea. Till slut kom läkaren, strax före fem. Jo, han skulle ha sin Puhrenetol. Knaken i höfterna och axlarna =?. Kanske musklerna som tränats mycket sen han var så muskelsvag. Svininfluensan? = Handsprit, tvål och vatten och handsprit, handsprit i överflöd. Elias kan inte vaccineras. Vaccinet slås ut av hans cytostatika. Tamiflu kan bli aktuellt... (Ödet: Vi kan väl få slippa denna befarade influensa!).
Stax innan Bea och jag skulle köra hem vid 8, fick vi provsvaren. Jag vet inte vad jag ska skriva... Elias levervärden... är höga. Hans bilirubinvärde som vi kämpat mot i ett halvår nu var 41. Dvs högre än när han blev inlagd i början på året... Inte konstigt att han inte mår bra och inte har aptit. Både metrotrexatet och bilirubinet påverkar illamåendet. Klart man är orolig nu. Hur ska det gå för levern nu??? Annat? Vad händer nu?
Det är bara att vänta till i morgon och hoppas att läkaren har möjlighet att komma in och ge svar.
Djävla cancerhelvete!