Så mycket som Elias har gråtit den här gången har han nog inte gråtit på all tid han varit här innan. Vi fick dela rum några helt supergalna människor som gjorde allt för att se till att de skulle få rummet för sig själva. Mammans första åsyn av oss var när vi låg och sov i onsdagsmorgon klockan 8. De fick frispel och smällde i garderobsdörren och skrek. Hon sprang ut och hämtade överläkaren och ställde sig över oss och pekade på oss, när vi låg och undrade vad som stod på, ifågasatte vad vi gjorde där - på svenska. Läkaren meddelade att det var ett dubbelrum och att det var en annan sjuk pojke som skulle vara där (Elias). Trots besöksförbud och att bara en förälder får vara närvarande, så gäller det tydligen inte dem (pga av att mamman inte "kan" svenska). Deras pojke är det synd om som måste stå ut med sina föräldrars terroristattacker mot oss. Hela förra natten pratade de högt, satte tvn på högsta volym, babblade i mobiltelefon (överröstade TVn), sms:ade med pip i varje tryck, tände i taket, gick med klackaskor fram och tillbaka i rummet och drog draperiet fram och tillbaka jag vet inte hur många gånger. Deras framfart visste inga gränser. Använde rummet som soptunna. När Elias skulle till op kom vi knappt fram med sängen pga alla saker de slängt på golvet. Blöta använda handdukar och kisseflaskor och andra sopor. Tvättar inte händerna när de är på toaletten - superäckel! Elias grät sig till söms, var vaken största delen av natten pga av deras terror och grät när klockan var 05.50 då de hade bestämt sig för att NU skulle vi upp på riktigt. Klockan 06.20 var TVn på så hög volym att det hördes ifrån längst ner i korridoren till andra sidan avdelningen. DÅ fick jag frispel på riktigt!!! DÅ fick det vara nog!!! Personalen har varit och sagt till dem oräkneliga gånger, med motsatt resultat. DÅ fick vi ett nytt rum. Klockan 7 på morgonen. Snacka om att "sova" med fienden!!! Snacka om rasister! Terrorister!
Så vid varje provsvar så har Elias mungipor åt en sväng längre ner. Han är så trött, rastlös och VILL HEM!!! Tårarna rinner emellanåt. Inte konstigt. Vi har ju inte sovit sen vi kom hit och det är ju ett par dagar sen. Det börjar pressa på humöret nu när värdet tar sån tid att komma ner. Men om vi ska se lite lite lite positivt, så slipper vi nu de hemska alkaidamänniskorna. Han har redan fått stora blåsor i munnen och ingen aptit. Har knappt ätit på 2 dagar. Så idag kom vi fram till att han kanske kunde tänka sig en cheeseburgare. Tur att pappa är så snäll och körde och hämtade en sån till honom. Det är det enda han ätit på hela dagen. Inte ens en enda liten kola eller klubba ville han höra talas om ens. (Köpt med lite fredagsmysgodis av änglapengarna så det finns lite gott till barnen och personalen).
Nu sover Elias och ska promt väckas när nästa värde är klart vid 24.00. Är värdet nere i 0,2 så ska han direkt hem då. Om inte det är nere så är nästa kl.06.00. Hoppas att det åtminstone är nere så vi kommer hem i morgon. Suck!
Vi pratade precis med kvällssköterskan om semestrar och var man önskade sig att åka. Allt Elias önskar sig är HEM! Kan inte tänka sig ett bättre ställe. Ingen semester skulle kunna slå det.
Elias
Elias har cancer, men cancern har inte honom
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Man blir ju chockad av hur människor kan bete sig....fruktansvärt. Vi delade ofta rum i Göteborg och visst det var inte roligt, bäst är ju att få sova ensam. Men aldrig att vi råkade ut för detta. Barnen och föräldrarna behöver ju verkligen sin sömn och den störs ändå av all provtagning och alla toalettbesök. Stackars barnet som skulle leva med dessa föräldrar, det barnet fick ju heller aldrig sova...hoppas att ni kommer hem snart och bara får vara. Kram Maria
SvaraRaderaStackare. Om jag förstår rätt vilka det är så räcker det att ha den familjen i rummet sidan om för att inte kunna sova. Fy vilken pärs att ha dom i samma rum. Mardröm rent ut sagt!
SvaraRaderaKram från en förälder från 64:an :-)
Stackars er som om ni inte har tillräckligt redan, tycker de skulle flyttat på den andra familje o sanerat rummet o låtit er ha kvar det, hoppas Elias fått komma hem i skrivandets stund om inte så försök o ha det så gott som ni kan.en kram från en helt okänd tjej som läser o följer er.Åsa
SvaraRaderahmm det hör ju till vanlig hyfs att man visar hänsyn för varandra. Ursäkta att jag säger det men sen undras det varför man inte alltid tycker så bra om invandrare.
SvaraRaderaVi fick dela rum en gång där med en kille som hade besökare som STANK av parfym det luktade en hel dag efter att dem hade gått!
Stackars er alltså! Tur ni fick ett annat rum då!
Va spelar det för roll att de var invandrare? I inlägget så nämns det att det var en invandrarfamilj ett antal gånger, alkaidamänniskor med mera....och så säger du att de var rasister när du klart och tydligt ville påpeka att de var invandrare. Lite roligt de där.
SvaraRaderaJag har själv delat rum med en annan familj och dessa var SVENSKAR precis som mig själv....de betedde sig rent ut sagt som idioter. Det har inget med svenskar/invandrare att göra utan att vissa människor är dum i huvet. Och att man inte kan fatta det....ja då e man nog inte så smart.
Vuxna människor borde lära oss barn detta och inte tvärttom. De ganska pinsamt de där.
Men men....när man inte vet om man kommer överleva en dag till så tänker man kanske annorlunda....ja vet inte!
Hoppas Elias mår bättre iaf!
Hej! Vilka idioter, är det inte jobbigt nog att vara där!!! Hoppas att värdet är nere nu och att Elias har fått komma hem.
SvaraRaderaKramar från familjen Mangialardo
Elina: Tråkigt för er att det blev så jobbigt men jag håller faktiskt med Jocke ovan. Vuxna borde föregå med gott exempel. Lite tråkigt med de ordval ni valt om invandrare i bloggen. Känns lite väl lågt.
SvaraRadera