Det blev till att stanna ändå

Elias kom inte upp ur sängen alls. Fick ont i huvudet och mådde helt kasst. Så det blev till att stanna kvar här på sjukhuset. Fick inte ens på honom några kläder idag efter operationen. Åt inte många tuggor mat på kvällen. Är helt helt matt. Orkar knappt lyfta ögonlocken. Fått ont i huvudet och ryggen igen och fått en slurk morfin. Innan har han blivit pigg av det, men idag - ingen förändring alls.
Vid 20-tiden lyckades jag och en sjuksköterska få honom att gå från rummet till expeditionen och sedan satt han en kort stund i fåtöljen i mitt knä. Vill bara sova. Idag är han ytterligare lite mer dämpad än igår.
Känns som om han inte har sitt hopp "aktiverat", så det är så ledsamt. Vi vet inte hur vi ska kunna hjälpa honom på bästa sätt. Om vi bara visste... Vi kan inte hitta något som kan inspirera honom. När man tar i honom känns det som han är gjord av filmjölk. Man undrar om det finns några muskler kvar överhuvudtaget. Idag har han inte ens spelat spel på datorn eller tv spel mer än en kort stund och han tyckte inte det var kul.
Det enda positiva var att han ville ha nära kroppskontakt. Sitta i mitt knä och att jag låg nära hos honom i sängen när han skulle somna för natten och massera hans rygg och armar.