Var tvungen att stanna på sjukhuset igen

Elias och jag gick upp först vid 9 och åt frukost, medan de andra sov nån timme till. Efter jag slängt in en tvätt i maskinen kom vi fram till att det kanske kunde vara bra för Elias att få lite frisk luft. Så vi tänkte att vi skulle slå tre flugor i en smäll och sätta Elias i rullstolen och gå till sjukhuset och ta proverna som vi kommit överens om med läkaren och ta hundarna med på denna lilla promenad. Beatrice tyckte detta vekade trevligt och gick med. En timme tog det att gå i rask takt.
När vi väl kom upp till avdelningen sa läkaren att vi inte fick ta oss hem igen, utan var tvungna att stanna. Elias prover var lite sämre igår än förra dan. Har mycket fett i blodet och man börjar fundera över om det kanske måste behandlas med läkemedel. Detta är en biverkan som påverkar hans lever av P-asperginaset. Dessutom har han saltbrist och var tvungen att få en saltcocktail i form av dropp...
Jag och Karin åkte och handlade mat och körde hem till oss och packade en ny väska med kläder. Sen lagade vi mat på avdelningen. Elias "satt" uppe i avd.köket i ca 1 timme och såg på TV medan vi lagade maten. Det var bra gjort. Beatrice och Isabelle lekte och hade kul hela dagen.
Elias mår som de andra dagarna. Kanske aningens mindre trött och har mindre smärtor. Klarar sig på vanliga panodil och har inte tagit morfin idag alls. Pratat om hans humör och han har kanske tagit till sig att han måste försöka kämpa. Inte ge upp. Han får gärna vara arg, men helt håglös och inte bry sig det gynnar inte honom. Elias känner sig så ledsen och orkar inte mycket. Han är rädd över att han är så svag. Känner sig utanför och ensam eftersom han inte orkar. Allt han önskar är att komma tillbaka till en vanlig vardag och cykla, leka med sina kompisar och gå till skolan, träna handboll och göra det som alla hans kompisar gör. Nu vill han bara sova - kanske vill han sova bort det onda. Vi försöker peppa honom och så fort han blir det minsta bättre ska han få börja träna upp sina muskler hos sjukgymnasten.