Lite bättre och får sin behandling enl. schemat

Brrklickbrrklickbrrklick. (Väggklockan på Elias rum). Inget vanligt ticktack där inte, så efter längt tids kämpande att vänja sig vid ljudet gav jag upp och klättrade upp och tog ner klockan. Sen fortsatte mina tankar att virvla runt i skallen. Vad händer egentligen? Orkar Elias? Vad händer i om ett par timmar? När kommer han må bättre? Klarar han att få behandling nu i allt detta? I så fall hur mycket? Planen är 4 olika sorter. Vincristine, P-asperginas, Landvis och Dexacortral. Hur behandlar man en eventuell försämring? Vid akut hjärnödem behandlar man ju med cortison, men Elias är ju fullproppad med det... Halv fyra på morgonen gav jag upp alla försök att kunna somna och gick upp och duschade. Läste lite tidningar. Sen somnade jag i 2 timmar innan Elias väckte mig och var hungrig klockan 8. Han ville gå ut i köket trots han hade ont i ryggen. 3 mackor och ett glas o´boy blev det, innan han forsvann ner i sängen igen. Fick sina mediciner och en slurk morfin.
Blir pigg av morfinet och var vaken hela förmiddagen. Trött och matt, men vaken. Är på lite bättre humör idag, inte lika ilsken som han var igår. Känner igen honom. Igår var han nån annan och det är obehagligt att han inte är sig själv. Elias är aldrig arg annars, men igår var han arg på allt utan att veta varför. Jo, något som han var arg för var att läkaren sagt att han inte bör äta räkor och kräftor (skaldjur) pga av att de kan orsaka en infektion.
Personalen var gulliga och sa att det fanns en tid till massage kl.11,så Chrille kom så jag kunde gå på det. Det var underbart!
När jag kom tillbaka mådde Elias fortsatt ok - bättre än igår, så det blev bestämt att han skulle han skulle följa behandlingsschemat. Emlad på låret inför injektionen av P-asperginaset.
Liliana kom och hälsade på. Christer somnade i fåtöljen och allt var lugnt. Upptäckte att hans fötter var regält svullna och att huden är extremt torr så han fjällar tom på hälarna. Så det blev till att läkaren fick titta på det. Gått upp över 3 kg på några dagar och är som en spärrballong i kroppen. Läkaren ordinerade vätskedrivande läkemedel.
Sprutan gick bra. Det gör ont, men han står ut, vet att han måste.
Jag hämtade Beatrice på skolan och träffade personalen på skolan, som undrar hur Elias mår så klart. Svar - lite bättre.
Beatrice och jag var tvugna att handla toalettpapper och sen gick vi en snabb sväng på Nova för att skingra tankarna och inte somna om man satte sig ner. Det gick så där bland rean. Motivationen är väl inte där. En kofta till Chrille och jeans till Bea och Elias. Billigt som bara den just nu, men vi gav upp snabbt och handlade mat istället.
När vi kom tillbaka till Elias hade han hunnit få all behandling och det har gått bra. Suck, vad bra. Har svullat av regält på några timmar och han känner själv att han har lättare för att andas och röra sig.
Beatrice och jag hann knappt in genom dörren innan vi somnade. Louise var snäll och tog ut hundarna på sista rundan.