Elias, Anton och skype

Så fina människor det finns. Som tänker på oss och hur vi har det. För varje vänligt ord värmer gott. Vi drömmer om dagen då Elias kan må bra, då vi inte ska oroa oss över dagen idag. Det goda som vi fått ut av Elias hemska sjukdom är alla Ni vänner - gamla som nya, som finns med alla era välmeningar. Föräldrar i samma situation. På gott och ont. För det gör ont att se barn lida och kämpa för sitt liv. Den rädslan som omger en - lämnar en inte för en enda dag. Det är sån oerhörd press, att ibland orkar man bara inte med det. Man blir så trött, orkeslös, ledsen och arg. Livet är nog ett lotteri och vi önskar inget hellre än att vi from nu bara ska dra högsta vinsten.
Elias vaknade tidigt som vanligt och mådde dåligt... La sig i soffan och grät. Orkar inte med att må så illa. Vill till sjukhuset och få nya läkemedel så han kan må bättre. Bästa lärare Marianne ringde på förmiddagen och sa att Anton från klassen kom förbi och gjorde en skoluppgift. Elias blev jätteglad - för han längtar så efter sina kompisar och vanliga vardagen.
Så Anton kom och jag körde iväg och blev klippt av min kära väninna Karin. När jag kom hem en stund senare - blev det rensning i garaget. För där finns massor av kartonger som inte ens är tittade på sen vi flyttade hit och massor av RÖRA och skräp. En helt fylld Bosse (min Chrysler) med grejor som ska till tippen blev det också. Men många timmars garagerens återstår.
Elias blev uppringd igen av Marianne. Äntligen ska det fungera att Elias ska kunna Skypa med skolan. Så han kan gå i skolan hemifrån och ändå vara med!!! Det kommer att göra underverk på Elias! ITutvecklingen är fantastisk! Vilket hjälpmedel för oss! Han kan vara med trots att han inte orkar sitta upp, har låga blodvärden och är infektionskänslig etc etc.
Elias skypade med sin kompis i 5:an, Simon i flera timmar. De hade så roligt!!! Skrattade, busade, gjorde grimaser, pratade och utbytte länkar mm. Han blev så glad och han hjälpte tom till med maten och fixade köttet och såsen. Kunde tyvärr inte äta så mycket, men några tuggor är klart bättre än inga. Senare därefter blev det tårar igen - mådde inget vidare. Tycker att svampmedicinen smakar fruktansvärt illa. Vill inte ta den, men inser att han måste. Så han dricker upp allt. Vill ha en sond så han kan slippa smaken av den. Behöver hjälp med allt. Stöd när han går, borsta tänderna, på och avklädning och vill inte vara ensam när han lägger sig.