Lite av varje

I två dagar har vi bara varit hemma och varit medan Chrille har hjälpt grannen med att bygga staket. Ok, jag har jobbat ett pass också och har två till inbokade, så det kommer kännas fint med lite lön en dag.
Vi ska ju åka till Legoland på Elias 10-årsdag. Han håller på att längta som bara den. Det är barncancerföreningen som ordnar resan. En del av kostnaden får man själv stå för och barncancerföreningen resten, men det blir ändå ganska dyrt för oss som är 6 personer i familjen. Men pengar är pengar. Det är döda ting. Det viktigaste för oss är ändå att barnen ska må bra. Och vi är övertygade om att bara läkemedel kan inte bota Elias. Han måste få lite glädje emellanåt för att hämta kraft. Så nu hoppas vi så klart att inget ska sätta käppar i hjulen. Vi vet ju ännu inte hur de planerar hans fortsatta behandling... Vi bara måste se till att läkarna förstår hur viktigt det här är för honom. Vi vet ju att han har strika förhållningsregler med att inte få åka utomlands på 3 år. Det kan väl inte gälla Danmark. Vi som bor så nära.
Dagarna går här hemma. Elias mår ganska ok - med våra mått mätt. Äter fortfarande knappt nånting. Frågade honom om han ville försöka prova cykla, men då blev han jätterädd. Det vågar han inte ännu. Blir fort trött när han gör något, men det är inte konstigt. Han har ju inte så mycket kraft än. Musklerna måste tränas. Och det gå framåt för varje dag. Får lätt ångest och blir orolig. Vill inte lägga sig själv och är rädd för att få nya infektioner. Vad jag önskar att det här var över snart!!!! Vi längtar till den dagen då vi inte behöver ens tänka tanken behandling, infektioner, cellgifter mm, utan bara kan fokusera på sånt som hör till den "vanliga" vardagen.