Ivrig och stukade foten

Elias vaknade tidigt och ville ha frukost. Vägrade låta mig duscha innan. Inte mindre än 2 mackor och en tallrikfil med chockladtjolafräskulor slank ner tillsammans med 1 glas o´boy. Pratade om Åhuscupen i handboll och att han gärna ville dit. Sen skulle han gå iväg på "sin runda". Dvs han ville gå hela vägen till pressbyrån fram och tillbaka - utan att jag skulle få duscha innan - han ville inte vänta på det. Jag vände honom ryggen i ett par sekunder och sen kom ett högt skrik. Det var Elias som skrek. Benen hade vikit sig och alla rusade dit. En liten stukning, men mest skrek han av först rädsla, men sen av besvikelse och irritation att han inte kan/orkar så mycket som han nu vill. Så sjukgymnasten beordrade en dags vila med benet i högläge. Typiskt!
Elias har nu snart blivit av med alla droppen och ska svälja tabletter istället. Sonden besvärar honom inte heller, så nu tycker han tom att den kan sitta kvar. Men det börjar nog bli dax för honom att äta av egen maskin.
Fler besök har han haft. Sjukhusfröken Agneta. Liliana. Fröken Marianne och Ola. Mormor och morfar, som blev helt förvånade över hur bra Elias blivit på bara ett par dagar.
Beatrice, Louise och jag åkte till baletten i vanlig ordning & Bea är bara helt fantastisk. Hennes balettlärare Dorrit berömde henne så och lät meddela att det skulle vara bra om hon kunde börja träna lite mer nästa termin.