Elias

Elias
Elias har cancer, men cancern har inte honom

lördag 11 april 2009

Orolig dag, denna påskdag.



Sedan igår kväll började Elias att flämtandas. Kunde inte syresätta sig så bra och vi fick öka på syremängden allteftersom. Sjuksystern var och tittade till honom ofta hela natten. Gav honom lite extra smärtstillande för att se om detta skulle hjälpa, men ....nej.
Läkare kom direkt till Elias och ordinerade mer vätskedrivande. Senare blev det en påse blod, mer vätskedrivande och cortison. Ändå slutade inte Elias att flämtandas.
Vi hade en viss förväntan att att vi skulle äta lite gott. Det hela slutade med att en av sjuksköterskorna hade vänligheten att köra och handla godsaker till denna påskaftonsdag. Och medans vi åt kom Maria och hälsade på igen.
Senare på kvällen kom Droktorn tillbaka med en överläkare från barniva. De diskuterade vidare behandling av Elias. De kom fram till att Elias behöver hjälp med sin andning och ska göra ett försök att koppla honom till en CPAP. En maskin som hjälper honom med tryck att andas så han får ordentligt med luft ner i lungorna. "Ungefär" som en respirator, men man är inte sövd.
Hela rummet fylldes med folk när han fick denne och Elias bestämde sig för att inte vilja ha denne och har nu kämpat i några timmar mot denne. Men vi märker stor skillnad på att han blir bättre i sin andning och inte behöver kämpa för att bara andas.

3 kommentarer:

  1. Kämpa på Elias. Kramizar faster Cathrine

    SvaraRadera
  2. Stackars kille säger jag bara! Tänk så mycket dessa stackars barn ska gå igenom för att överleva! :(
    Tur att barn är så starka och att dem klarar mer än man tror men det är så orättvist att dem ska tvingas vara där och utstå det. Dem ska vara ute och leka och ha kul som andra barn.
    Trist att sköterskan inte kunde beställa hem saker inför en helg som påsken! Skamligt ju!

    SvaraRadera
  3. Kjære Elias da, nå må det vel snart snu for deg?!! Kan forstå at du kjempet mot denne Cpapen en stund, men nå får du iallefall god hjelp med pusten din!!
    Du er det siste jeg tenker på før jeg legger meg og den første jeg tenker på når jeg står opp. Jeg har selv 3 barn og ei av de med alvorlig diagnose. Henne mistet vi nesten sommeren 06, men alt gikk bra tilslutt:)) Det gjør gjerne det, så heng stroppen gutt...snart skal du hjem!!

    Styrkeklemmer til dere alle fra Lena

    SvaraRadera